Södra Asien 2003/2004 - Indien igen!

Jag längtade tillbaka till Indien och jag skulle bara tillbaka. När jag letade efter min Tanzania resa, hade jag hittat "Natur i Sydasien" en resa som Läs och Res arrangerade. En månad efter att jag kommit hem från Tanzania bokade jag resan över ett år innan avresan.

Under resan "Natur i Sydasien" var det tänkt att man skulle göra en vandring och besöka fyra nationalparker. Under resan skulle vi också besöka många intressanta ställen på vägen i Indien, Nepal och Bangladesh.

Kriget i Nepal som åter hade blivit värre gjorde att Läs och Res fick ändra i resan. Den tid vi skulle ha varit i Nepal blev utbytt mot Darjeeling i västbengalen och den nepalesiska nationalparken Chitwan blev utbytt mot reservatet Jaldapara.

Mötet

En månad innan resan skulle börja var det möte i Stockholm. Det var två resor som skulle genomföras och vi hade gemensamt möte. Bildvisning och information om resan och platserna vi skulle besöka, men under frågestunden började jag undra. Ett äldre par skulle resa runt med resväska. De från Läs & Res försökte övertyga dem om att ryggsäck nog var att föredra. Då det var mycket bärande och så, men nej det gick så bra med resväska! suck!
När de från Läs & Res sa att det är bra att ha med sig barnpuder för att slippa skavsår under vandringen på otrevliga ställen. Då började en annan äldre tant att himla sig över om man verkligen kunde ha med sig vitt pulver på flyget! De kunde ju tro att det var knark!
Jag började verkligen undra om jag inte skulle avboka resan! Fem veckor med dessa personer, suck!

Mot slutet av mötet delades vi upp på de grupper som skulle åka. Till min stora lättnad visade det sig att jag skulle slippa dessa jobbiga personer. De skulle åka på resan efter min resa, men de som skulle med på samma resa som min verkade helt ok.

Mot Nepal

Eftersom Nepaldelen av resan blev inställd hade det inte gått att boka om flyget, utan vi flög först till Katmandu där vi skulle vara en dag innan vi skulle flyga vidare till Calcutta.

Vi möttes av Shekhar på flygplatsen i Katmandu när vi anlände vid midnatt. Vi åkte snabbt till hotellet för att få lite sömn. Vid frukost hade Shekhar ett möte. Det var tydligen problem med några personers flygbiljetter till Calcutta. Han ropade upp namnen på personerna, mitt namn var med. Vi som hade problem med biljetterna skulle bege oss till India Airs kontor och reda ut det hela.

India Air

Väl på India Air kontoret fick vi vänta medan Shekhar pratade med en massa folk. Han berättade för oss att våra biljetter har blivit konfirmerade sedan tidigare. Det borde alltså inte vara något problem. Vi var med mest som påtryckning några västerlänningar, viktiga personer. Efter fyra timmars väntan eller något sånt hade man till slut kommit fram till en lösning, vi fick betala US $20 var och fick förstaklass biljetter. Flyget hade varit överbokat i turistklass, shekhar misstänkte att pengarna gick i personalens fickor.

Det närmaste jag kom att vandra i det nepalesiska Himalaya, på den här resan.

Vi gick tillbaka genom Katmandu till hotellet och fick i alla fall se lite av staden. När vi kommer tillbaka till hotellet var det dags att hämta bagaget och ge sig av till flygplatsen.

När jag gick igenom säkerhetschecken blev jag stoppad. Mina lösa fotobatterier var tydligen en säkerhetsrisk. Medan batterierna som satt i kameran var helt ok. Jag fattade inte riktigt logiken i det hela men det är ju inget man bråkar om med en kpist beväpnad säkerhetsvakt. Men vakten mumlade något om dollar och pekar i min väska. Hmm jag lade ett par dollar i väskan som snabbt försvann. Det kom efter ett tag fram en liten påse som batterierna hamnade i och jag fick skriva mitt namn på påsen. Sen fick jag fortsätta ut till gaten, men vad som skulle hända med batterierna förstodjag inte.

Första klass på flyget var ju en upplevelse, vilka sköna stolar! Synd att man inte har råd att flyga det alltid.

När jag landat och fått mitt bagage och var på väg mot tullkollen kom en kvinna i uniform och frågade om det var min påse. Det var mina batterier! Jag trodde aldrig att jag skulle få se dem igen! Tänk vad ett par dollar kan göra.

Vi blev mötta på flygplatsen av Deba vår guide på resan. Vi fortsatte till järnvägsstationen för nattåg mot New Jalpaiguri där vi skulle byta till jeepar för den sista biten upp till Darjeeling.

Darjeeling

I Darjeeling besökte några av oss det Zoo som finns där. Ett ganska sorgligt ställe där de flesta burarna och inhägnaderna var hemska. Men de hade många vackra djur. Den röda pandan och snöleoparden var oerhört vackra. Vi besökte också växthus och marknaden. Staden var tydligt påverkad av engelsmännen och buddhismen och runt staden fanns sluttningar med teodlingar. Människorna var inte typiska indier utan många hade kinesiska drag.

Utsikten från Darjeeling mot Indiens högsta berg, Kachenjunga.

Vi fick möjligheten att göra en vandring i bergen eller att besöka den indiska delstaten Sikkim.

Sikkim

Jag valde att besöka Sikkim denna Indiens nyaste delstat. Ett eget land ända fram till 1974 då det blev en Indisk delstat mycket beroende på hotet från Kina. Vi var ett gäng som hyrde en jeep och åkte till Gangtok, huvudstaden i Sikkim.

Sikkim hade en egen gränsstation där vi fick stanna och visa upp våra specialtillstånd.

Sikkim såg ut att vara en mycket välmående del av Indien. Väldigt annorlunda från låglandet och även här dominerade kinesiska ansiktsdrag och buddhismen.

Buddistiska böneflaggor vid tempel i Sikkim.

Vi hade tur när vi kom till Gangtok, det var festival i stan. På kvällen besökte vi torget mitt i stan och tittade på en konsert med lokala band. Publiken bestod av alla åldrar från små barn till gamla tanter och en hel del buddistiska munkar, i sina mörkröda kläder. Alla lyssnade och gungade i takten till covers på gamla hårdrocklåtar, som ett av banden spelade.

Vi besökte några olika vackra buddistiska kloster och stupor i Sikkim och fick se de unga munkarna spela kricket med varandra.

Vi återvände till Darjeeling för att sedan fortsätta mot Jaldapara med jeepar.

Bhutan

Det fanns tid över så vi hade två möjligheter att besöka en by med en folkgrupp som bodde i hus på styltor eller att åka till gränsen till Bhutan. Jag tror att nästan alla valde att åka till bhutanska gränsen. Vi åkte dit med våra jeep-chaufförer, Deba tror jag skulle ordna med våran safari i reservatet.

När vi kom till gränsen körde våra chaufförer över gränsen och in i Bhutan. Vi hade inga visum hit...

Det var en mycket markant gräns mellan Indien och Bhutan. När man väl kommit in i Bhutan så var gatorna rena och allt verkade mycket mer ordnat än i Indien. Männen gick om kring i någon typ av kjol och alla hade tydliga kinesiska drag. Det fanns ett buddistiskt tempel vid ett torg med en stor bönerulle.

Jaldapara

På morgonen var det dags för vår första riktiga safari. Vi skulle rida elefant! Vi fick gå upp i ett högt torn där man klev på elefanten. Mahuten och fyra personer på varje elefant. Sedan bar det av ut i skogen. Skogen var tät och vi gick till ett litet vattenhål där vi fick se spår efter gaur. Men vi såg inte så mycket mer under safarin ganska besviken återvände jag.

Den bit av reservatet man kunde besöka var tät grön skog på två sidor om en stor öppning med högt gräs.

På kvällen skulle vi ut i bilar. Jag trodde ju att det var jeepar men så var inte fallet det var små trånga minibussar. Vi fick vi se några hjortar och vildsvin. Vi stannade vid ett stort utkikstorn där vi klättrade upp och tittade efter djur. Deba pekade bortåt en väg och frågade om vi sett noshörningen. Ingen hade sett den och ingen trodde på honom.

På vägen tillbaka sprang plötsligt en noshörning över vägen ett par hundra meter fram. Den hade varit ute och ätit gräs i den stora öppningen och var på väg in i skogen nu när det var kväll. Vår chaufför tryckte gasen i botten och vi var snart där och då kom ytterligare en gående ut ur det höga gräset och korsade vägen.

Den ökände

Nästa morgon var det en tur på elefant igen. Den här gången hade jag mer tur. Två noshörningar, varav den ena var en ökänd, han hade om jag fattat det rätt dödat tre människor. Sedan med jeepar tillbaka till New Jalpaiguri och tåg mot Calcutta.

Calcutta

En fri dag i Calcutta innan vi skulle fortsätta mot Bangladesh. Det varr söndag så det var ganska folktomt på gatorna i centrala Calcutta. Jag tog mig en långpromenad och gick runt ett tag i centrum innan jag gick ut mot Viktoria Memorial. Vid det stora fält som finns bredvid Viktoria Memorial pågick hundratals olika kricketmatcher.

Viktoria Memorial är ju vackert men något Taj Mahal är det inte.

Den bild jag hade av Calcutta innan jag kom dit var fattigdom och misär. Bilden var ju i och för sig sann men det var inte värre än många andra stora städer i Indien och det var ju inte bara fattigdom och misär. De flesta man träffar är ju faktiskt ofta glada och ler. Men det är kanske för att cirkusen har kommit till staden med en massa vitingar.

När jag korsade en gata blev jag inkallad i en hytt av en polis. I hytten satt tre poliser och skötte om trafikljusen! De trycker på knapparna när det ska bli grönt och rött. Han ville ha min e-postadress, jag gav den till honom. Man ska inte bråka med poliser.
När jag kom ut ur hytten ser jag mig om, i varje korsning finns det en hytt! Vilket jobb!

Moviestar!

SCENE No. 69 | SHOT No. INS/C | TAKE No. 1

När jag kom fram till Victoria Memorial höll de på att spela in en film. En vacker filmstjärna stod omgiven av massa filmfolk som höll på att spela in en scen. Sedan var det förstås en massa publik också.

Bangladesh - Sunderbans

Vid gränsen mot Bangladesh mötte vi åter den indiska byråkratin. Det tog sju timmar att passera den indiska passkollen och då hade ändå Deba betalat speed money. Passkontrollen till Bangladesh gick mycket fortare bara en timme, naturligtvis betalade vi även här lite speed money.

M.V. Chhuti

Vi kom fram till Khulna på eftermiddagen där vi gick på båten M.V. Chhuti. Hela båtturen i Sunderbans ordnades av företaget The Guide Tours Ltd. Det var de som hjälpt till när naturfilmen "Swamp Tigers" spelades in av naturfotografen Mike Herd.

En överlastad pråm på Ganges.

Vi färdades nerströms Ganges några timmar innan vi ankrade för natten. På morgonen fortsatte vi nerströms mot Sunderbans, Ganges delta. Vi passerade små byar där människor fiskade med kastnät.

Fiske med kastnät Sunderbans Bangladesh.

Vi färdades genom Sunderbans på små vattenvägar ner mot Bengaliska viken. Under färden såg vi fyra saltvattens krokodiler. Det blev mulet och vi fick veta att det var en cyklon på gång. Den skulle blåsa in över land längre söderut längs den indiska kusten.

Vi kom till Katni ett läger nere vid Bengaliska viken där det fanns ett utkikstorn. En natt spenderade jag uppe i tornet. Det regnade och blåste, en mycket kall natt och jag fick inte se någon tiger, bara två vildsvin.

Det blev några regniga dagar i Sunderbans men vi fick se många hjortar, vildsvin, fåglar och varaner. Vi vandrade genom mangroveskogen tillsammans med våra guider och beväpnade skogsvakter. De gick om kring med gamla rostiga Lee Endfield gevär från andra världskriget.

Vandring i mangroweskogen och tigerspår

Man såg inte så många meter åt vart håll men leran avslöjade vad som fanns i skogen, en massa spår efter hjortar. Men det fanns också spår efter tiger! Någonstans inne i skogen fanns de. Vi gick en timme och såg fler spår från tiger och rivmärken på en det träd. Sen fick vi se några tiger spår till och de var inte vattenfyllda!.... det regnar.... hmm... tigermat.

Hmmm det borde vara vatten i de där tigerspåren det regnar ju?

Vi fick inte se någon tiger i Sunderbans. Men det var en vild natur och mycket intressant att åka på båten och se livet kring floden. Vi återvände till Indien och Calcutta.

Calcutta

När jag kom till Calcutta började jag känna mig dålig. Nu var det dags igen Delhi belly. Jag spenderade några dagar på Great Eastern Hotel. Ett hotell som Kipling hade bott på för hundra år sedan, han hade känt igen sig. Det verkade inte ha hänt så mycket på de senaste hundra åren.

Under tiden i Calcutta besökte vi Kali templet, jaintempel, blommarknaden och Howerath bron. Vi blev även hembjudna till Deba och hans familj. Vi åkte en rickshaw som drogs av en person, det kändes så fel.

Calcutta

Vi besökte också ett av Moder Teresa vårdhem. Ett jobbigt besök att se fattigdom och lidande.

Betjänten på Great Eastern Hotel

Det knackade på dörren. Jag drog på mig ett par byxor och öppnade. Betjänten stod där och trängde sig snabbt på.

"Everything Ok Sir?"
"Yes! Yes! It´s ok!"

Han fortsatte att gå runt rummet några minuter. Vad vill han? Jag fattade ingenting. Sen ropade han och pekade på något som var ute på gatan. Jag lunkade iväg och tittade ut genom fönstret. En procession med ett brudpar på häst gick genom gatan. Då la han sin arm runt mig! Va nä vad är det här fy usch nej!

"Nice body, Sir!"

Nää allt för att indier brukar hålla om varandra som ett tecken på vänskap, men det här gick för långt! Nu skulle han ut ur rummet! Jag gav han snabbt ett par hundra rupier och motade ut honom genom dörren.

"Everything is fine! bye bye!"

Sedan låste jag dörren!

Bandhavgarh

Vi lämnade Calcutta med natt tåget mot Bandhavgarh och det tog nästan ett dygn innan vi kom fram.

Nu var det dags att se tiger! Vi hade tre jeepar så gruppen blev uppdelad i tre grupper. Tidigt på julaftonsmorgonen gick vi upp. Det var fortfarande mörkt när vi åkte mot infarten till nationalparken. Förväntningarna var höga. Vi såg många djur under morgon safarin men ingen tiger. När vi kom tillbaka till hotellet fick vi veta att en av de andra jeeparna fått se tiger.

De som sett tigern var duktiga att påminna oss andra att de sett tiger.

På eftermiddagen var det dags för nästa safari och nu skulle vi väl ändå få se en tiger. Men vi fick inte se någon tiger den här gången heller, men väl en varg, alltid något.

Axishjort i Bandhavgarh.

Under julaftonskvällen blev vi påminda av vissa att de hade fått se tiger.

Ny safari på juldags morgonen och nu skulle vi ju bara se en tiger. Vi började lika tidigt som dagen innan. Det var kallt i den öppna jeepen. Vi kom plötsligt fram till en bilkö! En elefant hade hittat en tiger vilande en bit från vägen. Och nu kunde man rida på elefanten in i skogen och få se tigern! När det var vår tur att rida in hoppade vi på elefanten, vi skulle få se en tiger!

När vi kom in i skogen så var det inte en tiger utan tre! Det var tre syskon 22 månader gamla, så gott som fullvuxna. Vi betalade snabbt vår mahut några hundra rupier var så att vi kunde stanna och ta några extra foton innan vi red tillbaka till bilen! Vi hade sett tigrar!!

Den berömde tigern B2.
En tiger fotograferad i bambun medan den vilar.

Under tiden i Bangavgarh fick vi se många tigrar, jag räknade till 15 tigrar, det var ju dock samma 6 tigrar som jag såg vid olika tillfällen.

Jag lämnade Bandhavgarh nöjd efter några underbara safaridagar.

Varanasi

Jag var tillbaka i Varanasi den eviga staden, där man kommer döden nära men också livet. Staden med sina pilgrimer och heliga bad, brinnande ghaterna med sina kremeringar. Sadus, pilgrimer, tempel och turister en märklig blandning. Varanasi är en stad som jag tycker mycket om.

Heligt bad i Ganges

Under tiden i Varanasi besökte jag Saranath där Buddha hade sin första predikan. Det fanns en stor buddistisk stupa som Kejsare Asoka byggt.

Jag försökte fotografera de gangesdelfiner som fanns i floden. Jag stod ett par timmar vid floden och försökte lista upp var någonstans de skulle dyka upp nästa gång. Det var svårt, riktigt svårt.

Nyår

Nyårsafton skulle vi spendera på tåget till Agra. Men väl på stationen visade det sig att tåget var försenat, antagligen på grund av den dimma som var. Vi fick vänta och vänta men tåget kom inte. Deba hade fått besked att tåget var försenat några timmar till så vi åkte till en restaurang och firade nyår. Jag fick min första pizza på den här resan, en morotspizza! Gick väl att äta så jag beställde en till!

När vi var tillbaka på stationen visade det sig att tåget blivit ännu mer försenat så vi blev tvungna att hyra ett rum på stationen. På morgonen 20 timmar försenat kom äntligen tåget. Tåget färdades långsamt västerut mot Agra. När vi nådde fram till Agra var det mörkt och för sent att se Taj Mahal. Vi fortsatte direkt till fågelreservatet i jeepar, vi skulle få se Taj Mahal på vägen tillbaka till Delhi.

Keoladeo Ghana

Vi hade två dagar i fågelparken. Den första dagen hyrde jag en cykel och försökte se parken på egen hand. Jag såg ju några pippisar men det var ju inte riktigt min grej, ganska tråkigt.

Stork i Keoladeo Ghana

Nästa dag var vi två som hyrde varsin cykelrickshaw. Förarna jobbade också som guider. Vi fick se massor av pippisar. Det var helt plötsligt roligt, kanske man ska bli en sån där fågelskådare?

Fatehpur Sikri

På vägen tillbaka till Delhi stannade vi först i Fatephur Sikri. Vi fick en lokalguide som inte kunde så bra engelska och jag hade ju redan hört historierna på min förra resa. Så det var lite jobbigt att följa med gruppen. När vi kom till moskén så skyndade jag iväg på egenhand. Fanns mitt snöre kvar? Det jag satte upp för två år sedan. Tolv rader uppifrån tolv rader in, ja där var det. Jag tittade på det och lät det hänga kvar. Ännu kunde kanske min önskning gå i uppfyllelse?

Agra

Vi fortsatte mot Agra där vi först besökte det röda fortet. Det var lika vackert som förra gången. Sedan var det dags för Taj Mahal igen.

Tredje gången vid Taj Mahal. Vackert....

New Delhi

Vi fortsatte i jeepar mot New Delhi. Vi kom fram till staden sent på kvällen och de flesta var ganska trötta på indisk mat så det blev ett stopp vid McDonalds. Det blev en
Mc Maharadja meny och sedan glass till efterrätt.

Nästa dag var vi ett gäng som gjorde en liten rundtur till Moskén Jama Masjid, Lotus templet och Qutab Minar.

Kal Ho Na Hoo

På kvällen var vi några som skulle vi se på Bollywood film. Det fanns någon biograf en bit bort som visade en krigsfilm. Men jag hade sett en biograf inne i centrum som spelade filmen Kal Ho Na Hoo. En av skådisarna var Shan Rukh Khan han hade också spelat huvudrollen i Asoka den första Bollywood film jag sett. Den här filmen kunde ju inte vara dålig. Jag frågade en indier om han visste om den var bra? Han sa att det var en blockbuster, vilket ju lät bra. Så jag övertalade de andra att vi skulle se Kal Ho Na Hoo i stället för krigsfilmen.

När vi kom till biografen så var det inte många människor där, mysko om det är en blockbuster. Vi var nästan de enda besökarna som skulle se filmen och det visade sig att det var en vedervärdig kärlekshistoria som utspelde sig i New York utan vålds scener! Lite dansnummer fanns ju men de kan man ju bara säga att de var löjligare än vanligt. Suck de första gick efter fem minuter jag stod ut i en kvart, några stackare satt kvar och såg hela filmen! Vilket fiasko! Krigsfilmen var säker skitbra! Jag ska aldrig se en blockbuster igen! Aldrig föreslå någon film igen! Jävla Shan Rukh Khan!

Hemfärd med förhinder

Vi åkte ut till flygfältet och vinkade av Deba. Vi checkade in vårt bagage och gick ut och väntade på flyget. Vi fick senare veta att planet hade landat i Bombay för att det var för dimmigt i Delhi. Vi fick åka till ett lyxhotell, nja i alla fall ett hotell med europeisk standard. Det kändes så konstigt att vara i denna lyx men när man tittade ut genom fönstret såg man Indien. Kanske inte de fattigaste delarna men ändå. Det var som att titta i en tv, mycket underligt.

Dagen efter kom vi till sist på planet tjugo timmar försenade. Flygresan till Wien gick bra men när vi kom fram vid midnatt hade vi missat sista flyget till Stockholm. Vi fick boka om våra flyg till Stockholm. Vi skulle flyga till München vid 6 tiden för att sedan byta till Stockholm. När vi var klara med ombokningen sa personalen att vi skulle gå till ett hotell alldeles bredvid flygplatsen, där vi skulle få rum. När vi kom fram var det slut på rum!

Så det var bara att gå tillbaka till flygplatsen. Personalen där försökte ordna det så bra som möjligt. De erbjöd att skjutsa oss till ett annat hotell en timmes väg bort. Men det var inte värt de få timmars sömn det skulle ge vi skulle ju flyga vid 6 och checka in en timme innan. Så det fick bli en sömnlös natt i Wien.

Flyget till München gick snabbt och väl där fick vi vänta på nio planet till Stockholm. Även detta plan var försenat. Klockan elva var det dags vi fick gå ut genom gaten och ner i flygbussen ut mot planet och hem. Men nej vi fick stå och vänta i bussen vid planet i en kvart sen kom piloten in i bussen och berättade att autopiloten var trasig på flygplanet. Vi fick åka in till terminalen igen och fortsätta att vänta. Vid tolvtiden fick vi besked att vi skulle flyga vid tvåtiden de hade hittat ett annat flygplan.

Vi lyfte äntligen vid tvåtiden och flög mot Stockholm, vi landade 30 timmar försenade på Arlanda. Sa snabbt hejdå till de andra och tog mig snabbt till järnvägsstationen på Arlanda. Jag höll nästan på att missa tåget hem till Falun. En hemresa att minnas.

På tåget hem till Falun började jag längta tillbaka till Indien, jag måste tillbaka.