A Journey to the Land of the Jungle Book 2022

Plannering, plannering och åter plannering!

En resa som började planeras redan 2019 ville tillbaka till Indien och fotografera tigrar, men fick inte ihop pengar 2019 så mars eller april 2020 var tanken att den skulle bli av. Men pandemin med Covid-19 kom, först trodde jag inte att jag skulle bli så påverkad men när det spred sig utanför Kina och världen stängde ner så fick man acceptera att det inte skulle bli av innan pandemin var över.

På sommaren 2020 när sjuksiffrorna började gå ner till nästan noll i Sverige och man började prata om att vi snart skulle nå flockimmunitet som skulle göra att pandemin snart skulle dö ut då gick hoppet upp igen. Men det hoppet försvann snabbt när hösten och vintern kom och delta varianten slog till med en ny pandemivåg, var bara att fortsätta vänta och drömma.

Jag fick min första vaccination på sommaren 2021 och i början på hösten var det dags för dos två. Nu var det dags att börja planera resan igen. Jag kontaktade min guide Deba i början av hösten och han hade en annan svensk som var intresserad av att komma till Indien och framför allt besöka nationalparken Gir och de asiatiska lejonen. Planeringen gick framåt under hösten och Indien hade planer på att öppna upp för turister igen.

Han som var intresserad av att resa med mig hade en resa planerad till Botswana under november. Han lyckades inte komma i väg då Omnicom varianten upptäcktes i södra Afrika och världen försökte isolera varianten där och stängde ner resorna dit. Skulle man behöva ställa in igen? Jag började följa en doktor som hade en YouTube kanal Dr. John Campbell, en engelsk läkare som gjorde olika inslag om pandemin. Han brukade gå igenom statistik och olika nya rön om pandemin. Men han var inte helt negativ till utvecklingen i Sydafrika. Han var väldigt tidig med att förutse hur Omnicom skulle spridas över världen och göra Covid pandemin mindre farlig.

Min Guide ville avblåsa resan och han som eventuellt skulle följa med hade redan hoppat av. Men det visade sig att Dr. John Campbell hade läst statistiken från Sydafrika rätt och Omnicom var det som gjorde att världen kunde öppna upp igen.

När Sverige åter öppnade upp så var det dags att få Covid, tog en vecka innan jag var frisk. Skönt att ha fått det så man inte skulle få det i Indien. Nu var det bara att vänta på att Indien skulle öppna upp. När väl Indien öppnade upp sökte jag visum första dagen och lyckades få ett av de gratis visum som de första turisterna skulle få. Tyvärr var visumet begränsat till 30 dagar till skillnad mot de 90 dagar de brukade vara. Så reseprogrammet blev tvunget att göras om, så min guide fick jobba hårt.

Två veckor innan jag skulle åka frågade guiden om resan skulle bli av…. Ja absolut! Jag kommer om två veckor!!!

Dag 1 - Avresa och ankomst till Indien

Då flyget skulle starta från Arlanda vid 06:00 blev det avfärd hemifrån vid midnatt och körde långsamt ner till Arlanda och var framme där vid 03:00. Även om man mailat och tjatat att man ska vara i tid så öppnade inte någonting förrän 04:00. Köerna till incheckningen och säkerhetskollen var mycket långa när det öppnade. Det är ju snart påsk och påsklov så många ville antagligen komma iväg nu när Covid-19 restriktionerna försvunnit. Det gick ganska bra igenom säkerhetskontrollerna men det var inte många minuter innan det var dags för boarding av flyget till Frankfurt.

När jag bokade flyg fanns ju inte så mycket att välja på om man ville till Indien så jag hade 5 timmar på flygplatsen i Frankfurt innan det var dags att kliva på planet till New Delhi. Man fick ju inget att äta på planet mellan Stockholm och Frankfurt så man började bli hungrig. Det fanns några ställen att äta på i terminal B som mitt flyg skulle gå från men valen var begränsade verkade vara mycket som stängts under pandemin.

Den restaurang som fanns serverade en massa tyska saker. Bordsgrannen hade beställt in ett par stekta korvar som han satt och åt av, såg ju ganska gott ut. Så jag letade på några korvar i menyn. Till mitt bord kom det inte ut några läckra stekta korvar, nej det låg två gråa fläskkorvar och flöt i en karott och så en kringla vid sidan om. Inte riktigt vad jag tänkt mig men smakade bra.

Det blev en lång väntan i Frankfurt, och längre blev det då det var problem med cateringen till flygplanet till Indien. Planet blev 1h 45min försenat, planet var ganska fullbokat men resan gick bra ner till New Delhi.

Väl framme parkerades flygplanet så långt från terminalen det går och promenaden genom den långa korridoren in till passkollen och bagageutlämningen visar hur stor den nya flygplatsen är i förhållande till den gamla. Utanför flygplatsen mötte guiden mig och vi åkte till hotellet, en jobbig dag men allt gick bra och nu börjar resan, känns lite surrealistiskt efter så mycket planerande och omgjorda planer som Covid och annat ställt till med.

Dag 2 - Delhi VIP

Anpassningsdag att försöka komma in i den Indiska tidszonen. Vaknar vid tio och äter en sen frukost på hotellet. Hotellet ligger i Pahar Ganj området bredvid New Delhis järnvägsstation och jag börjar anpassningen med att ta en promenad in till Connaught Place, centrum på New Delhi, trafiken var lika hemsk som vanligt men det var inte mycket människor i centrum och många affärer verkade ha fått stänga på grund av Covid-19 och de restriktioner som funnits. På eftermiddagen tar jag och min guide Deba en rickshaw in till centrum för att växla pengar och äter en kycklingburgare på KFC.

På kvällen besökte vi Delhis Red Fort för den guideorganisation min guide är med i har utvecklat nya ljusspel. Vi får sitta på stolar framför Lahore gate och se ljusspelets premiär som visas på Röda Fortets murar, allmänheten kan se denna del av premiären utanför avspärrningarna. Ljusspelet visar Röda Fortets historia och Indiens historia. När ljusspelet är klart får vi gå in i Röda Fortet och se delar av ett annat ljusspel som visas på byggnader inne i Röda Fortet, vi får bara se en 7 minuter långt ljusspel då det ännu inte är klart, skulle bli klart senare i år, och skulle då bli 40 min långt och vara på tre olika ställen inom fortets murar.

Nästa steg i VIP kvällen var att besöka det nya besökscentrum som byggts i en av de gamla barackerna britterna hade byggt på 1800-talet. När jag var här senast och tittade på museet som fanns i barraken var det några gamla svartvita bilder, nu var det en utställning utöver det vanliga med massor av interaktiva utställningar om fortet och historien runt om det. Efter rundvandringen var det middag i trädgården utanför det nya besökscentrumet.

Dag 3 - Humayun’s Tomb

Sightseeing dag i Delhi då jag aldrig varit till Humayuns grav så blev det ett besök dit, ett enormt monument och väldigt lugn oas i Delhi. Det var inte så många besökare, kanske för att det var över 35 grader idag, lite kvar till 40 grader. Det blev några timmar att gå runt och fotografera och ganska mycket tid att sitta i skuggan och vila. Runt mausoleet fanns en vacker paradisträdgård som fortfarande var grön i värmen vatten fontänerna var inte igång men när vi skulle lämna så hade man börjat fylla på vatten i fontänerna och kanalerna.

Vi återvände till hotellet på eftermiddagen och åt en sen lunch i hotellets restaurang.
Det blir en vegetarisk tali.

Dag 4 - New Delhi to Jodhpur

Dagen startar dagen 05:30 för avfärd mot järnvägsstationen för Northwestern Railways i New Delhi, vi bordar Salasar Express mot Jodhpur. Vi kom fram 18:00, före tidtabellen och om det var varm i Delhi så är det inget mot temperaturen i Rajasthan för nu har vi passerat 40 med några grader. Vi möts av några av min guides vänner som tar oss till Durga Niwas guest house byggt i gammal stil med indiska fönster.

Dag 5 - Första safarin

Tidig väckning igen och avfärd från hotellet 05:30 mot landsbygden utanför Jodhpur. Vi ska leta Besoarantilop (Blackbuck) runt de Bishnoi byar som skyddar antiloperna och andra vilda djur. Vägarna är fantastiska jämfört med de vägar som fans här när jag sist besökte Rajasthan, här har utvecklingen gått framåt fort. De första vilda djur vi ser är några Nilgaur som står bredvid vägen och betar bland all plast skräp som finns längs indiska vägar. Vi lämnar snart den stora vägen och kommer in på mindre grusvägar som följer en uttorkad flod från vatten hål till vattenhål. Vid andra vattenhålet får vi se vår första Besoarantilop. Vi får se några ensamma hanar, en liten familjegrupp och en grupp med unga hanar.

Safarin fortsätter och vi får även se Chinkara (indisk gasell) och får bra bilder på dom. Vi återvänder till Jodhpur till en sen frukost. Då var bilderna på Besoarantilop fixade vad göra nu? En fotograf som vi mötte under VIP kvällen i Delhi rekommenderade leopardsafari i Jawai, tror min guide var lite intresserad av det också så han ordnade tillsammans med sina guide vänner ihop en en utflykt från Jodhpur till Jawai med en kvälls safari och en morgonsafari. Så vi lämnade Jodhpur i tvåtiden då det var som varmast.

Vi kom fram till Jawai vid fem och skulle bo i ett litet by palats. Det var uppenbart att det var en krigarkast som ägde hotellet, personalen hade röda baskrar, och ägaren en riktig rajastansk mustasch. Byn som palatset/hotellet låg i var väldigt ren, ingen plast som låg och skräpade och färggranna människor. När vi kommit till hotellet han vi bara lägga in våra saker i rummet innan det var dags för första safarin.

Landskapet var annorlunda mot Thar öknens platta landskap, här var det ett böljande landskap av sten kullar, stora kullar av sten, ingen jord på dom utan bara granit med kaktusar i sprickorna och något träd här och där, i dalarna mellan kullarna fanns jord så där fanns mer växtlighet. Efter ett tag kom vi fram till ett helt annat landskap med gröna fält. Det var botten på den damm som brukade finnas där men förra årets regn hade inte lyckads fylla dammen, så nu odlade man grödor där. Vi fortsatte vår safari fram till det som fanns kvar av dammen. Det fanns lite olika fåglar där ibis, två sorters tranor. Sedan dök en krokodil upp i det grunda vattnet och han verkade jaga fisk för det hoppade lite fisk i vattnet där han höll till. Vid dammen blev det ”afternoon tea”. Efter pausen fortsatte vi vår safari till nästa sten kulle för att fortsätta leta efter leopard, guiden fick genast se en leopard. En hane som gick på klipporna ovanför oss, inte så nära men man såg ganska bra ändå. Leoparden gick en bit innan han lade sig ner och vilade. Ljuset började försvinna när en annan bil fick se ytterligare en leopard som var på väg mot den första. Denna leopard var också en hane, skulle det bli fight? Den första leoparden såg lite sliten ut med sår på nosen medan den andra såg yngre och kraftigare ut. Den kom närmare den andra 200 meter, 150 meter, då flyttade den första leoparden på sig och ljuset hade försvunnit, det var dags att återvända till hotellet.

Det blev en leopard öl kring brasan på ”borggården” , brasa var att ta i det var ett blockljus som gav känslan av öppen eld, men vem behöver en brasa när det är över 40 grader på dagen? Sedan blir det middag innan det är dags för dusch och vila.

Dag 6 - Andra Safaridagen

Väckning 05:00 innan soluppgång för att börja safarin mot klipporna där leoparderna håller till på dagarna. Vi åker genom landskapet, från stenkulle till stenkulle men vi får inte syn på någon leopard under safarin. Det blir frukost fika på toppen av en av stenkullarna med utsikt över klipplandskapet. Tillbaka vid lodgen blir det frukost innan återfärden till Jodhpur. När vi kommer fram blir det vila under de hetaste timmarna, 45 grader i skuggan.

Vid fem blir det en Rickshaw in till Sadar Market, den gamla marknaden mitt i gamla staden. Jag går runt och fotograferar lite människor. Det ska bli en tillställning för polisen vid klocktornet som britterna byggde mitt på torget på marknaden. En blåsorkester i paraduniform och en massa höga poliser som sitter på stolar inför något tal som ska göras. Då poliser inte gillar att bli fotograferade går vi in på gränderna runt marknaden för att leta på ”Blue House” det guesthouse jag bodde på vid mina andra besök i staden. Åhh vilket kaos motorcyklar i massor som man knappt kan mötas gående på och naturligtvis måste man tuta. Vi hittar guesthouset men det verkar inte ha öppnat efter pandemin.

Jag och min guide går tillbaka till vårt nuvarande guesthouse som ligger lite utanför centrum när järnvägsstationen där tågen tutar hela natten. Indien är aldrig tyst. På vägen tillbaka blir vi omkörda av hundratals kvinnor på motorcyklar och öppna jeepar klädda i orange och med orangea trekantiga flaggor. Det räckte inte med att kvinnorna skanderade sina slagord, de hade inte en lastbil med högtalare som förstärkte deras budskap utan tre lastbilar. Indien är aldrig tyst! Sen blev det whiskey kväll med min guides, guide kompisar från Jodhpur på guesthousets tak med vy mot ett upplyst Meranghar fort.

Dag 7 - Jodhpur den blå staden?

Tidigt innan det blev för varmt åkte vi rickshaw mot den blå delen av Jodhpur, här blir man mottagen av ilskna hundar ett gäng morrande bestar i en av gränderna som vägrar flytta på sig. Min guide får låna en pinne från en av de boende och då flyttar sig hundarna motvilligt. Så det var att beväpna sig med en lagom lång gren. Beväpnad och redo var det dags att hitta dessa blå hus, nja blå verkade inte längre vara på modet. Det var bara de gamla risiga husen som var blå, de nya var mest bruna som alla andra. Synd att traditionen med den blå färgen på husen verkar dö ut.

Vi gör det obligatoriska besöket till Meranghar fort och en lokal guide som visar oss runt i värmen, mycket fint att titta på. Det flesta besökare är indier några få är besökare från andra länder. Tänkte gå upp till muren med kanonerna och se på örnarna, gladorna och gamarna som fanns där sist jag besökte Jodhpur. Men det var avstängt och man fick inte besöka det, hörde också från den lokala guiden att gamarna inte längre fanns kvar. Antar att de dött av de gifter som nästan utrotat gamarna i Indien. Vi är i fortet fram till ungefär 13:00 men då är det så varmt att man inte orkar något mer, så tillbaka till hotellet och invänta nattåget till Agra.

Väl på tåget med mina väskor så får jag överslafen direkt vid luftutsläppet vid vagnens AC, skön kall luft kommer ut, riktigt skönt efter den 45 gradiga värmen som varit under dagen. Men normalt får man ju lakan, en filt och en kudde på indiska nattåg Men det har tydligen inte kommit igång riktigt efter pandemin och den lockdown som varit. I shorts en natt framför kalluften från AC, började ganska fort frysa hittade reselakandet i silke jag köpt från läs och res för länge sedan, det hjälpte lite. Ja inte trodde jag att jag skulle frysa i Indien.

Dag 8 - Taj Mahal en första titt

Vi anländer till Agra på morgonen med tåget, vi ska bo på samma hotell som jag bodde på mitt första besök till Agra, ”Hotel Sheela” som ligger alldeles vid östra porten till Taj Mahal. Då fick jag rum 105 denna gång 103, då var det ett av de bästa hotellen på resan denna gång hade de 20 år som gått gjort sitt avtryck, men fortfarande helt ok. Utanför Taj Mahal var allt annorlunda, nybyggt område med planteringar och annat.

Jag promenerar ner längs östra utsidan av Taj Mahal ner till floden Yamuna där man förut kunde ta en båttur ut på floden för att få fotografera Taj Mahal med reflektion i flodens vatten. Var flera polis posteringar längs utsidan av monumentet. Det gick att få några bilder av Taj från flodstranden. Värmen tar kål på mig så går upp till de små butikerna utanför ingången och köper en flaska iskallt vatten och kommer ut ur butiken med en marmorlåda, hur f-n gick det till? Ähhh!

Vid fem är det dags att ta en rickshaw till Mehtab Bagh den paradisträdgård som är en förlängning av Taj Mahal komplexet på motsatta sidan av floden Yamuna för att få en solnedgångsbild på Taj. Parken är olika buskar och träd i ett arabiskt paradis mönster och det finns lite gamla ruiner av dammar och kanaler för vatten. Vi kommer ju dit för utsikten mot Taj och få fina bilder men vattenståndet är för lågt för att floden ska synas i någon bild. Men de har också byggt ett utsiktspunkt utanför trädgården så tar man bilder inifrån den får man med en massa andra turister som fotograferar Taj Mahal. Det är bara att lämna trädgården och gå till utsikts punkten och man måste betala på nytt för det.

Då var det dags att börja fotografera, klick klick klick, ljuset förändras ju ganska fort, men det är ju samma motiv och nästan samma vinkel, 500 bilder check, då var det bara att välja ut vilken som blev bäst. Hur många bilder och vinklar kan man fotografera Taj Mahal på? Det är frågan inför morgondagen!

Dag 9 - Taj Mahal och Krokodiler

Frågan för dagen var ju: ”Hur många bilder och vinklar kan man fotografera Taj Mahal på?”

Taj Mahal ska ju fotograferas på morgonen, utan en massa turister som springer runt i bilderna. Nu efter pandemin innan turisterna börjar återvända och mitt i sommaren när värmen håller många borta är en bra start. Men först måste man ju ha en biljett, så när vi kom hem från Mehtab Bagh kvällen innan försökte jag köpa en online biljett till nästa dag, men nej det gick ju inte, för e-tjänsten där man köper biljetten stängde 18:00???? varför? Min guide sa att jag fick köpa en biljett på plats, ok.

Ställer klockan på 04:00 då jag sett videor på köer på flera hundra på morgonen som ska in först, men nu ska jag vara först, jag ska ha det där perfekta kortet på Taj Mahal. Möter en av de där försäljarna som lurade på mig marmor asken dagen innan han sa att de öppnade Taj Mahal klockan 05:00 men att biljettförsäljningen började 10:00, f-n. Åter till Hotellet väcker min guide han lyckas på något sätt boka en e-biljett till mig och jag är fortfarande först i kön. Vid biljettkontrollen väntar jag till en liten indier kommer som är chef för insläppet och han öppnar insläppet vid soluppgång, idag skulle det vara 5.27. Någonting är lite fel för solen gick upp lite efter 6 på morgonen. Indien som är chef över östra porten heter Don och har jobbat som grindvakt där i 40 år och nu är han grind chef.

Kön växer men det är inte några hundra utan bara ett 50 tal personer. När Don öppnar grinden skyndar jag mig in men några indier som har enklare biljettkontroll kommer före mig går snabbt till säkerhetskontrollen, indierna har väskor med sig, vilka amatörer kommer förbi dom när de måste skanna sina väskor. Don och jag går väldigt fort mot ingången till Taj, men då kommer några Spanska tjejer springande, nej fan inte nu! så det blir att spring fort! först! jag tar första bilden av Taj Mahal den morgonen utan människor! Den andra också! Den tredje med!

Ja vill man ha hjälp att hitta alla bildvinklar som finns ska man kontakta Don, Gudfader av guiderna vid Taj Mahals Eastern Gate. Efter all den hjälp jag fått så ska man ju ge ett bidrag hittills så brukar de flesta alltid vilja ha lite mer vet ju vad man får för råd man ska ge, nu ville jag ju se om man kunde få någon nöjd, jag var ju riktigt nöjd då jag lyckades med att bli först! Så jag gav honom 2000 rupier ca 300 kr och han blev nöjd, och inget om att det är för lite. Provade att hitta några egna bildvinklar på Taj men nja inget som skulle kunna beskrivas som bättre än de Don kunde. Men besöker man världens mest fotograferade byggnad så måste man ha tur och vara duktigare än mig, ifall man ska hitta något unikt.

På vägen ut träffar jag han som hjälpte mig med information om biljetterna och han vill att jag följer med honom till ”hans” butik och därifrån går jag med ett Buddha huvud i sandsten och jag som hade en tung väska innan.

Efter frukost blir det avfärd först till Akbars grav i Sikandra. Här trängs det inte några människor det är nästan tomt på folk, bara några inhemska turister. Själva porten till mausoleet är otroligt vackert och mausoleet är ganska vackert det med med en paradisträdgård runt där det fortfarande finns några Besoarantiloper, läste i någon indisk webbtidning att de skulle fångas in och flyttas till ett zoo då de inte var deras naturliga miljö. Då ska man veta att alla antiloperna härstammar från ett par som någon engelsk militär släppt ut i parken i början av nittonhundratalet, har dom klarat sig i 100 år så borde de kanske få vara kvar.

Dags för natur nu kom ju faktiskt till Indien för det inte för monumenten. Vi lämnar Sikandra och åker söderut på national highway 44 till Morena för att besöka Chambal National Sanctuary och försöka se och fotografera Gharial krokodiler.

Vi kommer fram till gästhuset som vinns vid avelsstationen för gharialer, vi hinner lasta ut och göra ordning kameran innan det är dags för avfärd till båtlägret. När vi kommer till båtlägret ligger en stor gharial och två mugger krokodiler på en liten ö utanför båtlägret. Vi tar en båt uppströms Chambel floden och får se många fåglar, muggerkrokodiler och några gharialer. Muggerkrokodilerna ligger lungt kvar när vår båt kommer medan gharialerna snabbt lämnar stranden och försvinner ner under vattnet. Men jag får några bra bilder på gharialer innan första båtsafarin är slut.

En mycket bra dag lyckades vara först in till Taj Mahal och få några bra bilder på Gharialer.

Dag 10 - National Chambal Gharial Wildlife Sanctuary

Tidigt på morgonen så blir det avfärd till båtlägret vid floden Chambal för en tidig båttur uppströmsfloden för att spana efter Gharialer och Muggerkrokodiler. Det är mycket mer rörelse kring floden nu på morgonen än det var i värmen på eftermiddagen dagen innan. Vattenbufflar vallas ner för bad i floden, kor är ner och dricker vatten, lokalbefolkningen badar och tvättar sig i floden. Men också mer suspekta verksamheter pågår som ”sandmining”, traktorer kör ner och fyller lass med sand för all den betong som behövs för byggnationen av det nya Indien. Sen förstår jag inte varför de måste lassa så mycket sand varje gång och inte kan köra flera gånger.

Men under den två timmar långa båtfärder får vi se många gharialer, muggerkrokodiler och olika fåglar. Gharialerna försvinner snabbt ner i vattnet medan muggerkrokodilerna inte blir skrämda utan ligger kvar och bryr sig inte om vår båt.

Efter båtsafarin återvänder vi till Agra med bil, vi stannar på ett hotell nära järnvägsstationen. Ett fint rum men med lite Indisk logik som vanligt. Det är problem med wifi uppkopplingen, den fungerar ibland och sedan stopp, det visar sig att man kan slå av wifi routern med en ström kontakt som sitter ute i trapphuset bredvid knappen för ljuset. Så varje gång någon vill tända ljuset i korridoren är det 50 procents chans att tända ljuset och 50 procents chans att stänga av wifi.

Dag 11 - Morgontåg från Agra

Nästa mål på resan är Katarniaghat Wildlife Sanctuary på gränsen till Nepal. Vi reser först med tåget mot Lucknow för att sedan fortsätta med bil mot reservatet. Vi äter en Lucknow Biryani, en förseglad kruka med ris och getkött, en specialitet från staden.

Det blir en google gps färd till reservatet, de vägar vi kommer in på när vi närmar oss är inte riktigt gjort för bilar, men vi kommer fram efter solnedgång. Vi ska bo i ett av de stugor som parken har, här har den logiska elektrikern varit framme igen. Stugan har ett förrum, ett sovrum och ett badrum innanför det. Takfläkten sätter man på i förrummet, medan farten styr man på el panelen i sovrummet, AC sätter man på i badrummet och lyset till badrummet sätter man på i förrummet. AC är av märket Tata Volta, den har inte så många funktioner mer än på och av, när den är på då blir det kallt och skönt, när den är av kommer värmen direkt. När jag lade mig på kvällen var kallt så kröp in under filten och somnade, vaknade senare på natten och höll på att få värmeslag, det var elavbrott och det hade blivit så varmt i rummet, somnade igen. Vaknade snart igen nu frös jag för nu hade elen kommit tillbaka och nu var det arktiskt i rummet. Elförsörjningen i Katarniaghat var lite si och så med fyra, fem elavbrott varje natt och jag fick snart en AC-förkylning.

Dag 12 - Katarniaghat Wildlife Sanctuary

Jag är första västerlänning som besöker detta reservat sedan Covid-19 restriktionerna lyfts, inte för att så många kommer hit ändå. Reservatet ligger vid gränsen till Nepal och på andra sidan gränsen ligger Bardia National Park. Naturen i Katarniaghat består av floder, skogar, ängar och våtmarker. Allt är mycket grönt men det är också svårt att se och fotografera djur.

På morgonen gör vi en båttur på floden för att få se Gharial och andra djur som kan ses från floden. Båtsafarin har en bestämd färdväg och varar inte så lång tid. Normat görs inga avsteg från turen men då jag är första västerlänning på länge så gör vi en liten extra tur in på en liten biflod. Vi ser några Gharialer som ligger och solar på en sandbank i floden. De är mycket skygga och dyker snabbt ner under vattenytan. Naturen är mycket grön och förutom gharialerna ser vi några sjöfåglar.

Vi återvänder till rummet problemet med elen fortsätter och AC funkar inte och värmen har stannat ovanför 40C sedan vi lämnade New Delhi. Går runt lite runt husen vid parken, parkvakterna bor i några av husen medan det finns 4 rum för besökare.

Första safarituren i parken blir på eftermiddagen. På förmiddags safarin hade man både fått se tiger och elefant så spänningen var på topp. Vi får se några olika sorter av hjortar men tigrarna och elefanterna gömmer sig. Det finns en väg runt reservatet som man kör, det saknas andrar vägar. Det finns ett utsiktstorn där man kan stanna och gå upp i och titta ut över en våtmark med lotus, och vass. Mycket grönt men svårt att få se djur och reservatet är inte så stort, det mesta av den vilda naturen finns på andra sidan gränsen i Nepal.

Tigrarna finns i allafall och nu har man kommit till djungelbokens del av resan. Men kommer jag att få se några tigrar under resan?

Dag 13 - Katarniaghat Wildlife Sanctuary

Tidig morgon och dags för morgonsafari i reservatet. Vi åker långsam längs safariväg, vi får se hjortar, apor och vildsvin. Vi hittar färska spår efter elefanter och de har gått längs safarivägen. Elefantspåren följer följer vägen några kilometer innan elefanterna har valt att lämna vägen och ge sig ut i skogen. Det blir omöjligt att följa spåren vidare så det blir inga bilder på vilda elefanter och tigrarna gömde sig idag.

Safarin är slut vid halv nio och det finns inget att göra, så vilar i värmen och hoppas att strömmen ska komma tillbaka så att AC börjar fungera, lyssnar på en ljudbok och inväntar utflykten till byn Katarniaghat som gett namn åt reservatet.

Vi åker till färjelägret sent på eftermiddagen, byn ligger på andra sidan floden. Efter en timme kommer färjan, en förvuxen eka som lastas full med socker säckar, motorcyklar och människor som ska till byn. Det blir en liten promenad i byn innan vi återvänder vid solnedgången.

Dag 14 - Resdag och lite iakttagelser

Vi lämnade Katarniaghat tidigt på morgonen och Google guidade oss mot Lucknow där vi gick på ett tåg mot Satna som vi nådde sent på kvällen.

Det som förändrats från mina tidigare besök i Indien är att nästan alla cykelrickshaws är borta, de har ersatts av elektriska rickshaws. Detta har hänt sedan min förra resa 2015, men alla dessa nya rickshaws ser redan helt antika ut. De gamla Ambassador bilarna är också borta, finns bara ett fåtal kvar. Dom billiga 10.000 kr bilarna som Tata byggde har jag bara sett tre stycken men bara en har varit körduglig och i trafik. Vägnätet byggs ut för fullt, tvåfiliga motorvägar överallt, körstillen är dock samma som tidigare. Man kör om på den sida det finns plats man tutar och tutar lite till. Fullständigt kaos!

Dag 15 - Närmare 50 än 40, Khajuraho

Jag och min guide Deba blir hämtade vid hotellet i Satna på morgonen så blir det bilfärd mot Khajuraho som vi kommer fram till lite före lunch. Under färden har vi åkt igenom Panna National Park som är målet för denna del av resan. På eftermiddagen promenerar jag till de västra templen i Khajuraho, det är så varmt att munnen torkar och känns som tort papper. Går från skugga till skugga, när jag kommer fram och ska köpa biljett så går inte det. Man kan bara köpa biljett på nätet inte från dom som ändå står och kontrollerar de pdf:en som man får från e-tjänsten. Det står några ”hjälpare” som för 50 rupier hjälper en att boka en biljett på nätet. Ok då jag kan betala 50 rupier extra för att få hjälp, men för att kunna köpa den online behöver man identifiera sig med sitt pass. Var är passet? i väskan på gästhuset! Bara att gå tillbaka till rummet be min guide att boka en biljett för mig och sedan tillbaka till templen.

Väl vid templen är det lugnt innanför staketen inga försäljare eller jobbiga lokalguider. Man kan gå mellan templen nästan ensam bara nåra indiska turister inga andra västerlänningar. Men det är varmt över 45 grader, man går från skugga till skugga, undviker att gå in i templen då man måste ta av sig skorna och man bränner sig på den varma stenen.

Men sedan kommer en indier fram och frågar om han kan få ta en selfi med mig, jo ja det kan han väll. Men detta var bara början tror det blev ett 20 tal selfis innan templen stängde för kvällen. Så det var ju jag som ska vara fotograf inte fotomodell.

Mycket dåliga nyheter!

Väl tillbaka på gästhuset så är det dåliga nyheter. Det är fullbokat i Tadoba National Park alla jeepturer under 3 månader är fullbokade av ett reseföretag, tydligen är ägaren som även sitter i Indiens naturvårdsverk. Förklaringen låter möjlig men vet inte vad jag ska tro, borde ha gått att kolla tidigare. I Pench National Park finns bara turer från en ”gate” och då inte i jeep utan plats i större ”bussjeep”. I Bandhavgarh National Park hade man höjt priserna för utlänningar och sedan dubblat dom, Tack Indien! Vi får göra om programmet och stanna en natt till i Khajuraho och några flera safaris i Panna National Park för att sedan åka vidare till en annat reservat ”Sanjay-Dubri Tiger Reserve” innan resan avslutas i Bandhavgarh. Skit! skit! skit!

Dag 16 - Panna National Park

Då var det dags för första riktiga tiger safarin under resan. Hade tyvärr legat vaken och varit arg under natten, min guide borde ha kollat att det gick att göra safaris i Tadoba och Pench nationalparker och inte bara antagit det. Inte roligt att göra att missa dessa parker då jag sett fram mot dom. Men får kanske bli en till resa i framtiden. Men nu var det dags för Panna national park, en park som ligger längs Ken floden i väster och sedan sträcker sig över karga torra bergsskogar av teak. När jag var i Indien 2007 så fick jag veta att tigrarna försvunnit från Sariska National Park, de hade blivit tjuvjagade och hade försvunnit helt. Det året fick Panna pris som bästa tigerpark i Indien och hade 40-50 tigrar. När jag besökte Indien 2008 hade alla dessa tigrar försvunnit från Panna, även här hade dom tjuvjagats till utrotning. Under 2009 började man flytta tigrar till båda dessa reservat från andra parker och idag finns det tigrar i båda. Panna har ca 50 tigrar idag.

Dagen började med väckning 05:00 och avfärd mot den Madla gate, den närmaste delen av nationalparken. Vi var inte den första jeepen in men vi åkte sakta längs vägen och efter 10 minuter så hör naturguiden en hjort som larmar. Vi stannar och spanar ska det komma en tiger. Vi väntar och så får min guide se en rörelse. Högst uppe på en kulle bredvid vägen ligger en tiger. Svår att se är fortfarande inte helt ljust och det är mycket grenar i vägen. Vi stannar och tittar på tigern ett tag naturguiden från parken berättar att det är en ung tiger, det är en tigrinna som har två nästan fullvuxna tigrar i detta reviret. Det är en av dessa. Vi tittar och hoppas att tigern ska röra sig ner till vattnet för att dirka men nej den går upp och in bakom kullen. Ska vi vänta eller fortsätta safarin? Vi fortsätter och kommer tillbaka lite senare.

Vi fortsätter söderut längs Ken floden och får se Sambar och Axis hjortar, men ingen tiger så vi återvänder efter en halvtimmes safari och då har tigern kommit ner från kulle och ligger bredvid vägen. Verkar mest ligga och vänta på mig, jag får ta några kort innan hon snällt går över vägen ned till vattenhålet och börjar dricka. Går sedan upp i skuggan och lägger sig för att vila.

Men de var ju två unga tigrar och som på beställning kommer den första tigerns syster gående i skogen bredvid vägen. Detta blev ju en riktigt bra första safari i Panna.

På kvällen ska vi göra en nattsafari i bufferzonen i parken, men jag hinner med ett nytt besök till templen. Lika varmt idag men har ett annat objektiv på kameran idag, orkar ju inte bära med mig fotoryggsäcken i värmen. Blir ännu mer att gå från skugga till skugga då värmen är lika jobbig idag. Några flera selfies med indier blir det, fast inte så många indiska turister idag, så inte samma moviestar feeling idag. Vi lämnar gästhuset vid 17:00 och åker genom hela parken på stora landsvägen, tar en timme till vi kommer till den del av bufferzonen vi ska göra safarin i. Vi åker in i parken när solen går ner vi skyndar oss till ett vattenhål där man sett tiger tidigare under dagen. Men den tigern är långt borta när vi kommer vi fortsätter åka runt och lysa med ficklampor några timmar men vi ser inte så mycket, några hjortar och antiloper. De djur man inte ser på dagen är piggsvin, harar och palmsivet. Men det är ganska spännande för när man hör ljuden från skogen så är det ju en tiger eller björn varje gång innan man ser hjorten.

Blev i allafall på bättre humör efter denna lyckade safaridag. Två tigrar men sedda vid tre tillfällen så 3 ”sightings” rekordet för en resa är 25 ”sightings” så saknas några.

Dag 17 - Hjortarnas dag i Panna

Andra dagens safari i nationalparken Panna börjar med avfärd från gästhuset vid 5 på morgonen, ännu har det inte blivit för varmt är som en svensk sommardag. När vi kommer till Madhla gate så har de första jeeparna redan kört in. Vi får en kvinnlig naturguide det var första gången under alla år, roligt att det går framåt.

Dagens djur är hjortar, hjortar och någon antilop. Den mängd av Sambar hjortar vi sett dagen innan hade bytts ut mot en mängd Axishjortar i stället. Alla jeepar åker och letar tigersspår och lyssnar efter alarmrop från hjortar. Tiger spår finns på alla vägar åt alla håll, men ingen har sett kissarna som gjort dom.

När värmen börjar bli för hög så är det dags att börja köra mot gaten för att avsluta morgonsafarin. Vid ett vattenhål står en sambarhjort som ska dricka. Han dricker och dricker, en annan hjort är på väg till vatten men stannar plötsligt och ger alarm. Hjorten fortsätter titta åt samma håll och skrika ut sitt alarm. Vi väntar och spanar men ser inget så efter ett tag åker vi dit hjorten tittar. När vi kommer fram till området hjorten tittar på så ser då inte vi någonting, sen kommer en annan hjort dit så ett falsklarm men dagens spänningsstund.

Efter safarin blir det vila under den värsta hettan och på kvällen blir det lite shopping i affärerna utanför templen. Försäljarna är så dryga de följer efter en och så ska man in i affären och köpa något så de får provision. Ricky Martin är värst, har lärt sig några danska ord och några svenska, åhh va dryga dom är! Kommer tillbaka till gästhuset med några kg sten till efter min shopping utflykt.

Dag 18 - Katternas dag i Panna

Dags för tredje morgonsafarin i nationalparken och tigerreservatet Panna. Vi åker sakta längs vägen i parken när naturguiden skriker till, ”Tiger”. Han har fått se en tiger på andra sidan Ken-floden. Hmm efter ett tag får jag syn på en prick som rörde sig, genom kamerans längsta objektiv kunde man se att det var en randig katt som gick längs flodens andra strand. Hur f-n fick han syn på den?

Vi åker ner till en utsiktsplats lite närmare floden och några andra jeepar följer efter oss. Vi får snart se tigern som går längs floden mot oss. Det är en tigerhona, hon stannar för att dricka fortsätter sedan att gå mot ett buskage. När hon kommer till buskaget dyker en större unge upp och hälsar på henne. Hon ska tydligen ha två ungar men ser bara en av dom. Honan fortsätter snart nedströms floden stannar och dricker lite mer, badar lite innan hon går in i skuggan under några buskar och försvinner ur syn. Samtidigt har hennes unge följt efter henne och gör som mamma dricker och badar innan den försvinner in i busken. Vi väntar lite för att kolla om den andra ungen skulle komma fram men nej ingen mer tiger vill visa sig.

Dom andra jeeparna åker vidare vi väntar lite med att fortsätta safarin så att dammet hinner lägga sig. När vi åkt några hundra meter då kommer en tiger gående ur skogen, dom andra jeeparna missade denna tigern. Det är mamman till de två tigrarna vi såg första dagen i parken. Hon går rakt mot våran jeep och passerar just framför våran jeep. Vi är helt ensamma ingen annan jeep. Tigrinnan försvinner sedan in i skogen på andra sidan vägen, hon är på väg ner till floden.

Då frågade naturguiden om vi varit till ”Volture point”, ett vattenfall under monsunen men nu under sommaren finns inget vatten så gamarna håller till där. Gamar är ju ganska intressanta, är ju varmt nu så tigrarna har lagt sig i skuggan och villat och att få se någon mer tiger den här dagen är nog inte troligt. När vi kommer upp för berget och är uppe på platån ovanför ser vi en jeep med rika indier med stora vita objektiv riktade mot ett buskage. Vi skyndar dit, inte en tiger utan en leopard! Det var oväntat tredje leoparden i Indien. Vi hinner ta några bilder innan leoparden fått nog och försvann in i skogen.

Vi fortsatte till ”Volture point” och fortsatte safarin en timme till men allt levande sökte skugga och orkade inte göra någonting. Ayurvedic Massage var kvällens program, fanns olika program tog ”The Royal Treatment” massage med olika oljor på olika delar av kroppen, olja över huvudet och någon örtkudde som skulle dabbas. Nja det fanns ju AC men det var ändå för varmt då den inte räckte till för den värme som var, och sedan varm olja på det. Nja thailändarna kan det här bättre men helt ok om det inte varit så varmt.

Dag 19 - Då var det dags…

På kvällen innan hade vi beställt en pizza från restaurangen Mediterraneo, den var inte så bra, hade haft svårt att sova magen levde sitt eget liv. Det var på denna restaurang några australiensare blev matförgiftade 2001 under min första resa till Indien.

Det var dags för sista safarin i Panna National Park så tidig avfärd mot parken men med all pakning efter safarin skulle vi fortsätta resan mot nästa reservat. Parken var idag helt full med Jeepar, det var lördag och alla Indiska helgturister var här idag. Tigrarna verkade veta detta och höll sig gömda, ingen hade sett någon tiger idag. När det var dags för den medhavda frukosten i parken hittade vi ett skuggigt ställe i bambuskogen. Det var då det var dags, frukosten kom snabbt upp igen spydde ner nationalparken. Vi avbröt safarin och återvände till gaten.

Väl vid gaten var det dags igen, spydde ner en buske utanför parken. Nu skulle vi bara åka bil 7-8 timmar till Sanjay-Dubri National Tiger Reserve på bumpiga indiska vägar, i 40 gradig värme, åhhhh. Det var jobbigt med jämna stopp att tömma magen på alla sätt, men ändå försöka få i sig vätska så att man inte blir uttorkad och överlever i värmen.

Vägarna var bättre än förväntat vi åkte på en nybyggd motorväg under en stor del av resan, en betongväg så skarvarna mellan betongen blev ett jämnt rytmiska gupp men helt plötsligt tog vägen slut. Den övergick inte till en mindre väg utan den tog slut! Det var några grushögar och ett fält. Då började äventyret, dags att koppla in Google maps och låta Google guide bilens framfart. Först var det en asfalterad väg med trafik på, det övergick snart till en mindre grusväg, sedan blev det en kostig med ja inte grönt gräs mellan hjulspåren men brunt bränt gräs. Men sedan kom vi fram till en järnväg, ingen chans att komma över järnvägsvallen, så vi fick fortsätta längs järnvägen och se om vi kunde komma över den någonstans. Kostigen försvann in under järnvägen genom en dräneringskanal för vatten som behövs under monsunen. Hmm spåren i dräneringskanalen var ganska djupa. Sidobackspelarna fälls in sedan tar chauffören sats och vi åker in under järnvägen, får vi stopp här kommer vi inte ut ur bilen, ingen chans att öppna bildörrarna, får väll spy ut ur fönstret i värsta fall….. vi kom igenom och kostigen fortsätter på andra sidan! Efter att ha kört en timme med guidning av Google så hittar vi en riktig väg utan allt för många gupp och hål.

Vi kommer fram till det nya hotellet efter 7 och en halv timmes resa, många stopp på vägen en av de jobbigaste resor jag gjort.

Dag 20 - Sjukdag

Efter matförgiftningen i Khajuraho behövdes vila! Natten hade varit bra men på morgonen försvann elen och med den lade ACn av och värmen invaderade hotellrummet. Låg och lyssnade på ljudbok hela dagen och försökte fylla på med vatten så jag inte skulle bli uttorkad. Började känna mig ok framåt eftermiddagen. På kvällen fick indierna igång elnätet igen så AC kunde börja jobba och det blev skjönt att leva igen.

Dag 21 - Sanjay-Dubri Tiger Reserve

Första safaridagen i reservatet börjar 05:45 med avfärd mot gaten till reservatet. Det är inte många jeepar i detta reservat, idag är det bara 5 jeepar som åker på safari. Parken består av skog med en vacker flod som rinner igenom parken. Träden i parken är gröna medan undervegetation fortfarande är torr och mest väntar på monsunens regn.

Vi åker in i reservatet vägarna är dåliga, vi ser några apor, men var är de andra djuren? Vi åker säkert en timme innan vi får se första hjorten, dåligt med mat för tigern här. Men vi ser tigerspår längs en av vägarna naturguiden visar var en tigrinna alldeles innan vi kom fram tog en hjort man kan se spåren i sanden där dödandet skedde och var sedan tigrinnan bar iväg med hjorden. Släpmärkena efter hjortens ben följer spåren efter tigern in i ett tätt snår. Vi stannar och lyssnare efter ljud. Sedan åker vi till närmaste vattenhål och väntar, efter maten behöver tigern dricka. Nu är det bara att vänta.

Efter en halvtimmes väntan ringer jeep chaufförens mobil, en tiger går på en väg längre in i reservatet. De blir tiger rally, snabbt på de dåliga vägarna åker vi för att få se tigern. När vi kommer dit är alla de andra jeeparna redan där. Tigern har gått in i ett snår och syns inte. Men efter ett tag börjar det röra sig bland grenarna. Där är han en stor hane, T-26, han följer vägen och går sedan fram och går på den. Efter ett tag går han in i skogen igen och försvinner. Jeeparna delar snabbt upp sig och och placerar sig på strategiska ställen. Ska tigern komma fram igen? Ja där är han han går i en uttorkad bäckravin nära vår jeep och går ut på vägen igen för att sedan korsa vägen och försvinna in i skogen på andra sidan och ner i en djup ravin nära floden. Det är tydligen ett populärt tillhåll under dagens varmaste timmar då det är mycket skugga och vattnet från floden kyler ner temperaturen lite.

Vi fortsätter safarin tillbaka till vattenhålet vi väntade vid där tigrinnan dödat en hjort. När vi kommer tillbaka dit ser vi fotavtrycken som går ner till vattnet. Men nu är det hjortar som dricker, hon har redan varit nere och druckit vatten och antagligen återvänt till sitt byte. Värmen börjar komma det är för hett att fortsätta safarin och de stänger snart parken för morgonsafari, så dags att återvända till hotellet. Eftermiddags safari, vid tre åker vi på eftermiddagssafari. Den är kortare då vi måste vara ute ur parken vid solnedgång. Vi åker till vattenhålet där tigrinnan tog hjorten. Det är fortfarande hjortar som dricker vatten vi stannar och väntar, vi lyssnar efter hjortarnas alarm men vi hör inget. Tigrarna verkar fortfarande sova. Vi åker runt lite och till stället där tigern försvann ner i ravinen. Naturguiden säger att det luktar tiger, hur f-n luktar tiger. Jag känner ingen doft, men det ligger vingar efter en död fågel på vägen, kanske det han känner? Hmm mysko bara något han säjer för att göra det mer spännande. Vi lämnar parken när det börjar mörkna har inte sett mycket, när vi närmar oss utfarten får naturguiden syn på en björn. Det visar sig vara två björnar som har vaknat och är ute och letar efter mat. Vi smyger oss närmare björnarna med jeepen, vi kör fram några meter och stannar, kör fram några meter till och stannar. Det blir några bra kort innan björnarna försvinner in i skogen och ljuset på himlen försvinner och vi måste lämna parken.

Dag 22 - Andra safaridagen i Sanjay-Dubri Tiger Reserve

Tidig avfärd från hotellet mot gaten, färre jeepar än förra dagen. Vi åker till samma område som dagen innan. vi ser tigerspår på alla vägar men de går åt olika håll. Först följer vi dom men sedan har tigern gått åt andra hållet. Hmm tigrarna har haft fullt upp med att gå på alla vägar, ingen logik i spåren. Vi stannar och lyssnar efter alarmskrik från hjortarna. Inga ljud från dom men de är ju inte så många i den här parken. Vi hamnar tillslut på samma ställe som det luktade tiger på, det luktar fortfarande tiger, det ligger en massa fjädrar efter den fågel som dödats på platsen. Vi lyckas inte se så mycket den här morgonen, men vi har luktat på tiger igen eller om det var rutten fågel.

På eftermiddagen är det dags är det dags att göra safari i zon 2 som vi inte tidigare besökt. Ska vara svårare att se tiger här. Det har funnits två honor med ungar i parken som nyligen dött under mystiska omständigheter, båda honorna har lämnat efter sig ganska stora ungar. I zon 2 fanns honan T14 som hade fyra ungar. Forest departement, övervakar ungarna med elefanter och en massa kamerafällor. Ungarna får också mat så att de ska klara sig. En av ungarna en ung hane blev dödad av en annan tigerhane och blev kremerad i skogen.

Landskapet i zon 2 är annorlunda det är mer öppen skog utan så mycket undervegetation. Några mindre bäckar rinner genom skogen och det finns några vatten dammar. Vi ser inte så mycket djur vi ser några Axis hjortar, vildsvin och fåglar. Det märks att det inte är så många som åker på safari i det här reservatet och ännu färre som åker till zon 2. Men det känns också mer naturligt och inte som en djurpark. Idag var det två jeepar som gjorde eftermiddags safari i zon 2.

När vi kommer runt ett kurva ser vi den andra jeepen, den har stannat vad ser dom? En tiger det ligger en tiger i ett buskage nära en damm. Tigern reser sig och kommer mot oss, den går av vägen och passerar oss inne i skogen, vi följer efter och placerar jeepen där vi tror tigern kommer att komma upp på vägen. Min jeep lyckas placera sig bäst, tigern kommer ut ur skogen direkt mot våran jeep. När tigern närmar sig lägger den sig först ner och tittar på oss. När den andra jeepen närmar sig blir den lite upprörd och gör ett skenanfall mot våran jeep! Den ryter och springer framåt en bit innan den stannar och visar tänderna och ryter lite mer.

Vi trodde att det var en av de nästan fullvuxna ungarna som vi sett, men det visade sig sedan när en av officerarna från forest departement tittade på bilderna att det var en ny okänd tiger. De har ju bilder på alla tigrar som finns i reservatet och denna hade inte teckningar som någon känd tiger. Officeren trode att tigern hade börjat hävda ett revir i området som den döda tigrinnan T14 lämnat efter sig. Men en okänd tiger som vandrat in från något annat reservat, tiger korridorerna verkar fungera, hoppas bara inte denna tiger också försvinner under mystiska omständigheter. På vägen tillbaka ut ur zon 2 möter vi några ur lokalbefolkningen på en motorcykel, en man och kvinna som varit på ett bröllop och har tagit vägen igenom reservatet för att komma hem. Inte helt nyktra, påverkade av något, kanske tigermat. Två dagar i Sanjay-Dubri Tiger Reserve och två sedda tigrar, helt ok!

Dag 23 - Sista dagen i Sanjay-Dubri Tiger Reserve

Då var det dags för sista safarin i reservatet, en morgonsafari men vilken zon skulle vi åka till? Zon 1 med alla tigerspår eller zon två som hade vackrare natur och landskap. Ja det blev zon 1 det är för att se tigrar jag är i Indien så hoppas att alla tigerspåren leder till en tiger. På vägen till reservatet springer en liten räv med stora öron över vägen, det var en ny en har inte sett någon sådan tidigare. Dåligt ljus och lite långt borta och så har räven lite svårt att stå stilla så fotona blir som dom blir, men en rolig start på safarin.

Vi åker till de vanliga vattenhålen och tittar efter spår, men dåligt med spår idag. Vi ser lite hjortar vid de olika vattenhålen men inget spår efter tigrarna i området. Hjortarna ger inte ifrån sig några tiger alarm, verkar vara tomt på tigrar i det här området. Naturguiden tror tigrarna gått över floden in i ett helt annat område som inte går att nå med jeep. De är i alla fall inte i ravinen som luktar tiger den här gången. Vi fortsätter safarin ser mer hjortar, en mungo och lite fåglar, men då ringer telefonen, tiger telefonen! En av de andra jeeparna har hittat en tiger, så det blir att köra rally dit de hittat tigern. När vi kommer fram står de två andra jeeparna som gör safari denna dag redan där. De tittar in i ett snår men det syns ingen tiger bara en massa buskar och grenar. Var är tigern? de verkar hoppas att den ska gå fram till vägen igen och fortsätta gå dit den var på väg.

Vi åker fram lite längs vägen och där ligger tigern i en glänta mellan buskarna, fullt synlig från vägen. Det är en ung tiger 13 månader, son till tigrinnan T11 som vi följde spåren efter första dagen då hon tagit en hjort men vi aldrig lyckades få se. Pappan är tigerhanen T26 som vi däremot lyckades se första dagen innan han gick ner i ravinen som luktar tiger.

När de andra jeeparna kör fram till oss för att se tigern blir han lite störd och reser sig upp fräser lite och fortsätter gå längs vägen. Vi följer honom på avstånd och efter ett tag går han in i buskarna igen. De olika jeeparna placerar sig på olika platser ifall han skulle komma fram igen och den stora väntan börjar.

Vi placerar oss vid en uttorkad bäck och efter en halvtimme ser vi något röra sig i buskaget, jo det är tigern han kommer fram och korsar vägen framför oss, vi följer efter tigern som verkar ha ett mål. Han går längs vägen i skogen ner mot ravinen som luktar tiger och försvinner. Inte för jag kände någon lukt av tiger tror fortfarande det var den döda fågeln som eventuellt luktade men tydligen så är ravinen ett bra ställe för tigrar att vara under dagens heta timmar.

På väg tillbaka till hotellet efter safarin har vädret ändrat sig mörka moln på himlen, det är nog åska på gång. Hppas vi hinner till hotellet innan det börjar på allvar. Vi han till hotellet innan det började, först lite regn och sedan lite mer. Sedan kom vinden och det började regna horisontellt! Alla torra löv blåste av träden och dansade runt i luftvirvlarna. Stora grenar bröts av träden och åskan dundrade. Lika fort som ovädret kom så försvann det efter några timmar, med ovädret hade också elen försvunnit så AC var ur funktion. Ovädret hade ju sänkt temperaturen några grader men det varade inte så länge innan den steg igen och det blev varmt och jobbigt. Som tur var så återkom elen på kvällen så att det gick att sova.

Jag har varit i Sanjay-Dubri Tiger Reserve tre safaridagar och fått se tiger varje dag, känns som jag har haft en massa tur då man knappt fått set hjortar här.

Dag 24 - Mot Bandhavgarh?

Resdag vi ska åka mot sista nationalparken på resan Bandhavgarh, en park jag redan besökt 3 gånger hade den med på resan som tiger garanti. Parken är en av de parker det är störst chans att se tiger i. Meningen var att vi skulle lämna hotellet vid 9:00, men det är ju Indien så vad kan hända och är något i tid? Ingen bil eller chaufför dök upp, min guide ringde och undrade efter 30 min, jo han skulle vara vid hotellet om 15 minuter. Efter ytterligare 30 utan att någon bil kommit så var det dags för ett nytt samtal. Jo men chauffören var ju på hotellet? på hotellet i Bandhavgarh dit vi skulle. Suck! bara att gå till hotellrummet och vila några timmar innan den bilen skulle dyka upp.

När bilen väl kom och chauffören fått vila lite var det eftermiddag och vi kunde börja resan mot byn Tala utanför Bandhavgarh National Park. Men byn Tala hade blivit en liten stad, kände igen några byggnader och det stora banjanträd som växt mitt i byn. Då var det en liten orangemålad sten under trädet, nu var det ett tempel där med någon gud som red på en tiger. Trädet som hade stått fritt i ett öppet område i byn var nu inklämt mellan en massa nya hus.

Tidigare var det billigt att göra safari i Indien om man jämförde med Afrikanska safari turer. Nu var prisbilden i Bandhavgarh för utlänningar minst lika dyrt som många av de dyra ställena i Östafrika. På ett sätt bra att levande tigrar ger inkomster till lokalbefolkningen. Den stora skillnaden i pris mellan utlänningar och indier, när den indiska medelklassen tjänar ganska mycket pengar, känns lite omotiverat.

Dag 25 - Bandhavgarh första safaridagen

Det har gått 12 år sedan mitt förra besök i nationalparken. Då var det tigerns år enligt den kinesiska zodiaken samma som i år. Det hade blivit dyrare, men man hade också gjort om parken, Tala-zonen som tidigare var den enda zonen hade delats upp i två olika zoner. Den nya Tala-zonen var på på ena sidan berget med fortet och på andra sidan med fortet var Magadhi zonen. Sedan fanns Khitauli zonen som ligger på låglandet nedanför berget. Khitauli zonen fanns redan 2010 men jag har inte besökt denna del av nationalparken tidigare och vi skulle ha alla våra morgonsafaris i Khitauli medan eftermiddags turerna skulle vara i Tala och Magadhi. Möjligheterna att besöka fortet och templet var också stoppat, nu gick det bara att göra en dag då det var en religiös högtid.

Parken var också mer påverkad av människan, det fanns nu många mer konstgjorda vattenhål och dammar så att djuren hade vatten att dricka. Det är ju brist på plats för tigrarna så de är lite trångbodda. I zonen i Sanjay-Dubri tiger reservatet var vi tre jeepar som gjorde safarin, här i Bandhavgarh var det säker åttio jeepar som skulle leta tiger.

Vi åker runt och lyssnar efter hjortarnas alarmrop och tittar efter tassavtryck i dammet längs vägarna, vi får se hjortar men tigrarna håller sig gömda. Så vi åker från vattenhål till vattenhål, tigrarna måste dricka så de kommer att besöka något av vattenhålen, men vilket? Många turister sitter i sina jeepar vid varje vattenhål med sina långa objektiv. Tiden gick och jeeparna började försvinna ut ur parken det började bli varm började tro att det inte skulle bli någon tiger under safarin. Men vi åkte till ett vattenhål och väntade, men då hörde naturguiden hjortarnas alarmrop men alarmen verkade komma längre och längre från oss. Vi stod vid fel vattenhål så vi körde iväg mot nästa vattenhål. När vi besökte detta vattenhål en timme tidigare var det tio jeepar som stod och väntade, nu var det två jeepar och fyra tigrar här.

Det kom en jeep till så vi var fyra jeepar och fyra tigrar. Det var ungarna till honan i reviret, de var nästan fullvuxna två år gamla om någon månad var det dags för dessa tigrar att klara sig själva och hitta ett revir att leva i. Tigrarna verkade vara vana med jeepar och verkade inte bry sig. Vi kunde stanna vid tigrarna i en och en halv timme innan vi var tvungna att lämna dom så att vi inte skulle bli sena ut ur parken. Mit tidigare längsta tigermöte var 20 minuter, ett riktigt bra möte.

På vägen ut ur parken kom vi till ett annat vattenhål, här var ett femtontal jeepar parkerade. Det skulle finnas en tiger i en buske på andra sidan vattenhålet, hur jag en tittade så såg jag inget. Det blir frukost vid hotellet och sedan vila tills eftermiddags safarin.

Eftermiddagssafarin är i Tala zonen, vi åker upp längs berget mot Chargers och Sitas grotta, och sedan ner på andra sidan berget. Vi möter en tiger som verkar vilja börja jaga, men det är lite hektiskt med 13 jeepar som följer tigern. Så tigerhonan går in i ett buskage och gömmer sig.

En bra start i Bandhavgarh med 5 tigrar sedda och totalt 14 under resan.

Dag 26 - Andra dagens safari i Bandhavgarh

Det är lördag, om det var många jeepar i går så är det flera idag, många flera indiska turister som besöker nationalparken under sin helg ledighet. Det märks att Indien har fått en allt rikare medelklass. Man får en bättre naturupplevelse under veckorna, helgerna är för hektiska i de populära nationalparkerna.

När vi kommer in i parken kommer vi fram till en trafikstockning, säkert 20 jeepar, mycket kaos dubbelparkerade. I skogen finns de fyra tigrarna vi såg i går men också deras mamma så fem tigrar totalt. De indiska turisterna är inte mogna naturmänniskor utan det är ett stoj mer som ett zoo än en nationalpark. Inget bra tigermöte och alla ljud och stoj stör tigrarna som ryter till och försvinner in i skogen. Morgonsafarin känns mest misslyckad även om man fått se 5 tigrar varav en är en ny tiger. Totalt 19 sedda tigrar varav 14 unika.

Det har tydligen kommit en ny variant av Covid i New Delhi, nästa stopp på resan efter Bandhavgarh undrar om det kan bli problem. Eftermiddags safari i Magadhi zonen, enda safarin i denna zon av nationalparken. Gaten till zonen ligger nära Charger-point och när vi kommer in genom gaten så får vi se några gaurer, den största vilda boskapen, en fullvuxen gaur tjur kan väga upp mot 2 ton. Inte direkt mat för en tiger lite för stor och stark för en tiger. Gaurerna försvann från Bandhavgarh under 80 eller 90 talet så vid alla mina tidigare besök har det inte funnits i parken. Men med det mer aktiva skötseln av de Indiska parkerna har man flyttat hit gaurer från Kanha nationalpark.

Guden får se en stor ekorre som sitter långt uppe i ett träd. Den är stor och när den märker att den är upptäckt kastar den sig iväg från trädet och det är en flyg ekorre. En stor flyg ekorre min guide säger att det är en Malayan flying squirrel, men de ska inte finnas här. Jag har några suddiga bilder på den flygande ekorren men ingen som är skarp nog för att identifiera vilken art det är men en stor flygekorre är det, Underligt! Vi fortsätter safarin i zonen får se en muntjak (barking deer) som låter sig fotograferas de brukar ju vara jätterädda, men någon tiger får vi inte se. Vi fortsätter hjortar här och där men ingen tiger, vid förra besöket i Bandhavgarh 2010 såg vi mest tigrar i det här området. Ska vi ha en gamedrive i Bandhavgarh utan att se tiger? verkar så.

När safarin är slut och vi åker ut ur gaten så är det trafikstoppning igen, en tiger har blivit sedd på andra sidan stora vägen. Först ser vi tre stora gaur tjurar som betar i det höga gräset. Någon säger att tigern gått in i skogen på andra sidan gläntan som finns. Chauffören kör en bit längs vägen men då ljuset fort försvinner så stoppar vi sökandet efter tigern och koncentrerar oss på att få bilder av de mäktiga gaur tjurarna. Men när vi vänder jeepen så sitter han där en stor tigerhane i gräset, oj då han är på toa…..

Tiger mötena ökar sakta 20 möten med totalt 15 unika tigrar, ska jag slå rekordet från resan 2003/2004. Då var jag också i Bandhavgarh och fick uppleva 25 tigermöten, det var också en hona med fyra nästan fullvuxna ungar som visade sig många gånger och så var det tigern B2. En safaridag kvar i nationalparken plus en safari i buffert zonen, kan rekordet slås? Nja har ju aldrig sett så många olika tigrar som på den här resan.

Dag 27 - Söndagssafari i Bandhavgarh

Även idag är det väldigt mycket jeepar som ska in på safari i parken. Vi stannar strax innanför gaten där vi såg gaur och tiger kvällen innan. Men efter att ha väntat en halvtimme har vi bara hört några alarm rop från hjortar men inget i närheten av vad vi är parkerade så vi fortsätter in djupare i parken.

På vägen möter vi en jeep och tydligen har man sett tiger vi tar rygg på den jeepen och det blir tiger-rally. När vi kommer fram till ett av vattenhålen vi besökt tidigare så är det massor med jeepar, minst tio jeepar fulla med indier vår jeep hamnar i tredje led. Det är samma stora tiger ungar som vi sett dagarna innan, lyckas se 3 av dom en verkar ha gömt sig längre från vägen och mamman är inte där. Men helt omöjligt att ta några bra bilder och ingen bra naturupplevelse. Vi stannar inte registrerar bara de 3 synliga tigrarna till statistiken.

Vi fortsätter safarin och letar efter hanen i det här reviret, den enda tiger i området vi inte sett ännu. Vi åker från vattenhål till vattenhål, alla måste ju dricka någon gång. När vi kommer fram efter till ett vattenhål som vi inte tidigare besökt så är en jeep redan stannat där. Där är han ju! En stor och kraftfull tiger ligger och badar i vattenhålet. Det är lite bambu och annat i vägen så kanske inte de bästa korten men en så mycket bättre naturupplevelse än de andra som varit den här helgen.

När vi stått där några minuter är det rörelse i ett buskage, en axis hjort kommer ut ur skogen på väg ner mot vattenhålet. Tigerhanen slår om från vila till jakt direkt, han fokuserar totalt på hjorten som sakta närmar sig. Men innan hjorten kommer tillräckligt nära för en jakt upptäcker hjorten tigern och skriker ut sitt alarm till alla att höra. Då tigern är upptäckt så lunkar han iväg in i skogen. Vi åker och parkerar på en väg där vi hoppas tigern ska komma ut och korsa vägen. Men efter en halvtimme ger vi upp och startar vår återfärd mot gaten. På vägen ut så får vi se en annan katt, en jungle cat inte helt lätt att få se så ett roligt möte. Men efter morgon safarin så 24 tigermöten med 16 olika tigrar, ett möte under rekordet innan eftermiddags safarin. Får jag se en tiger under eftermiddagssafarin så är rekordet tangerat, inte helt omöjligt.

På eftermiddagen är det åter safari i Tala zonen, den gamla klassiska Bandhavgarh. Vi åker motsols runt berget med fortet. Naturguiden berättar att det finns en tigrinna med tre små ungar som har ett gammalt byte nära vägen. Det är tydligen samma tiger som vi såg på eftermiddagen två dagar innan. Efter en timmes åkande kommer vi fram till…. alla jeepar som finns…. kanske 30 kanske flera. Inte bara turister en stor specialjeep med en filmkamera på taket, en naturfilm på gång.

Står upp på jeepen för att kunna se något, mycket snår och bambu, men det är något som rör sig där inne. En liten tiger som drar och biter i något, och en till liten tiger till i andra änden på det den första drar i som jag misstänker är den döda hjorten. Sedan får jag se en till liten tiger men helt kaotiskt. Står uppe och balanserar på jeepens skyddsbåge för att handhållet försöka få några bilder. Det är något som rör sig!

Mamman kommer gående och lägger sig bakom där tigerungarna är så vi skyndar oss att köra lite framåt längs vägen och nu kan vi se henne lite bättre, inte bra men bättre. En av ungarna går fram till henne och börjar dia. Då börjar kameran varna för överhettning! Ja är ju känd för att kunna överhetta men det har ju varit mer än 45 grader och då har det ju funkat! Men kameran fortsätter att fungera!

Vi måste lämna tigrarna och fortsätta då vi måste fortsätta på vår väg genom parken och hinna ut ur parken innan solnedgång. Vi åker en kilometer uppför berget och där är en tiger som just korsat vägen och sakta försvinner in i djungeln. Minst en tiger på varje safaritur i Bandhavgarh och nu är rekordet slaget och det nya är 29 tigermöten med 20 olika tigrar.

Dag 28 - Sista safarin

Då var det dags igen, spenderar natten på toaletten fram till 03:00, blir väckt av telefonens alarm 04:45, tanken var att göra en sista safari i en av Bandhavgarhs buffertzoner. Det är bara att bita ihop vill inte missa den sista safarin. Vi åker långt från själva parken och berget med fortet försvinner och efter några mil innan vi når gaten till den buffertzon vi ska göra safarin i. Om det var många jeepar i zonerna inne i parken så är vi helt ensamma i denna gate i buffertzonen vi besöker. Det känns skönt att slippa alla andra jeepar och man kommer närmare naturen, även om buffertzonen är bebodd och man ser byar och fält.

När vi åkt några hundra meter in från gaten är det kattspår längs vägen, inte tiger utan leopard. En leopard har gått här för några timmar sedan. Vi åker vidare och får se hjortar och antiloper, olika fåglar men av tigern får vi bara se spår. Tigern har också gått längs vägen. Vi åker till det enda vattenhål som finns i den här tigerns revir och väntar. Men ingen tiger vill visa sig så vi fortsätter safarin. Vi lämnar den torra skogen och kommer till en flod med tropisk grön skog runt, hade ingen aning om att det fanns en flod i Bandhavgarh och då är det här fjärde besöket i nationalparken.

När vi lämnar buffertzonen och åker tillbaka på huvudvägen till Bandhavgarh får vi se några gaurtjurar som betar vid sidan av vägen. Inte många meter från jeepen och man ser storleken på dessa enorma djur. En gaur tjur kan väga över 2 ton och är det största oxdjuret i världen. De här två tjurarna vara enorma.

Resten av dagen är vila och förberedelser för hemresan måste få ordning på magen annars blir hemresan inte rolig.

Dag 29-31 - Den långa hemresan från kräftans vändkrets

Det skulle vara en sovmorgon men jag vaknar tidigt då kroppen är inne i safari tid. Jag börjar packa väskan för resan mot New Delhi och vidare hem. Tåget ska vara ett eftermiddags tåg men enligt appen så är tåget 30 minuter försenat och väntas nå New Delhi en timme försenat nästa morgon. Det blir vila innan vi lämnar Bandhavgarh på eftermiddagen och åker mot Umaria.

Vi kommer till New Delhi vid 10 tiden hade inte lyckats sova så mycket på tåget. Efter att många uber bilar tackat nej till körningen kommer en bil som kör oss till hotellet. Väl där är rummet inte klart så det blir frukost i hotellets restaurang och väntan någon timmar innan vi får rummet. Lastar av väskan och börjar promenera in till Connaught Place för att göra den sista shoppingen i Indien. När jag kommer fram till Connaught Place så har alla munskydd på sig. Mina munskydd ligger i väskan på hotellet. Möter en indier som berättar att polisen kontrollerar att man har mask och att det är krav på munskydd. Börjar leta efter masker men ser inga går från affär till affär men ingen mask. Hittar till sist en affär som säljer munskydd men vid den affären står också polisen! Fan 500 rupier i böter, blir fotograferad med kvittot på böterna antar att det är modellen för att slippa korruptionen och falska böter.

Gick till McDonalds och köpte en McMaharadja. Men det var inte längre en Big Mac kopia med get kött. Nu fanns det bara vegetarisk eller kyckling och man hade lagt på jalapeno chili, suck ingenting är som det ska. Handlar lite grejor för att göra väskan ännu tyngre har ju 30 kilo hem så kan fylla på lite.

Försöker sova lite när jag kommer tillbaka till hotellet men det går inte så bra och vid 02:00 är det avfärd till flygplatsen. Kön till incheckningen ser inte så lång ut men den svänger bakom ett hörn och nej den var inte kort säkert 200 meter lång. Det är bara att vänta, så mycket personal men det går så långsamt och alla har så många väskor. Massa afghaner som ska med samma plan men åka till Canada verkar det. Efter en timmes väntande kommer några amerikaner som tränger sig, ingen vågar säga något av personalen så jag stirrar ner de fräcka amerikanerna.

Immigrationen

Efter någon timme får jag äntligen checka in väskan, inte mycket tid kvar nu så skyndar till immigrationen som ska checka ut en från Indien. Det finns flera köer och för varje kö finns det några tjänstemän som jobbar. Ställer mig i en kö som har tre tjänstemän. Det går oerhört långsamt, varje gång det kommer fram en afghan ska alla dokument kollas och det kan man tydligen inte göra på plats utan tjänstemannen går från kön tillsammans med tjänstemannen. Snart har vår kö inga tjänstemän kvar!! Kön står helt stilla och minuterna går och oron kommer. Jag var på flygplatsen fyra timmar innan planet skulle flyga, nu var det bara en och en halv timme kvar. Då börjar ett gäng afghaner tränga sig fram för de ska med samma plan som jag ska med! Nej det här blir skit, en amerikansk indisk kvinna blir lite arg och får personalen i immigrationen att fatta att det behövs någon tjänsteman som jobbar och en kvinnlig tjänsteman kommer och bemannar kön. Jag tränger mig och tar rygg på den amerikansk indiska kvinnan. Kommer igenom immigrationen en timme och femton minuter innan planet ska flyga, nu är det bara säkerhetskollen kvar.

Säkerhetskontrollen

Kön till säkerhetskontrollen är inte så lång och efter 45 minuter är det min tur att skicka allt genom röntgenapparaten. Datorn i en låda, alla objektiv i en låda väskan i en låda, kläder i en låda, kameror och telefoner i en låda och en sista låda för hårddiskar, fem lådor totalt. Kommer igenom magnet bågen men sen blir det stopp. En kvinna före i kön var tvungen att gå på toaletten och bara lämnar sin väska i säkerhetskollen och alla måste vänta på henne. Står där och håller i mina byxor som inte sitter uppe utan det bälte som ligger i lådan med kläder som stannat inne i röntgenapparaten. Fem vakter i säkerhetskollen som måste vänta på kvinnan som gick på toaletten man kan inte låta någon gå före och ta sina lådor och gå därifrån. Åhhh när kvinnan kommer tillbaka så ska hennes väska kontrolleras hon har två paket som ska vara garam masala, men ser mest ut som två paket med knark. Dessa måste ju testas och vi andra måste ju förstås vänta medan detta görs. Håller på att bli helt tokig och de där ineffektiva och makttokiga vakterna njuter men bäst att hålla käft. När dessa vakter är klara med testerna så ska de som står före i kön ta sina grejor och trä i sina bälten innan jag kommer fram till mina fem lådor. Jag är helt stressad och lämnar säkerhetskollen när bordningen av flygplanet hållit på i 20 minuter, springer genom flygplatsen och hinner på planet innan de stänger bordningen. Har varit vaken i 48 timmar och har så mycket adrenalin att det blir svårt att sova.

Det blir inte mycket sovande på planet till Istanbul hittar ser senaste Bond filmen och hittar ett spel att fördriva tiden med. När planet landar så är det den nya flygplatsen i Istanbul, vilken skillnad mot den gamla. Massor av affärer och restauranger. Äter först spagetti med tomatsås för att lite senare äta en smörgås. Shoppar lite sedan är det dags för en Kebab, behöver energi för att hålla mig vaken. Det känns skönt att ha kommit till civilisationen.

Går på planet till Stockholm lyckas inte sova denna gången heller och på Arlanda får jag vänta väldigt länge på min väska. Sedan blir det att leta på järnvägsstationen och köpa en biljett hem. Nästan 56 timmar utan sömn, det blev skönt att krypa ner i sin egen säng och sova.

Tack Deba! Min guide som ordnade denna resa i Indien.