Tanzania 2002 - "The Big Five"

Efter min resa till Indien var det dags för Afrika och Serengeti. Att få se "The Big Five " - lejon, leopard, elefant, buffel och noshörning. Under våren 2002 sökte jag på nätet och föll för Sunny Safaris, ett lokalt bolag i Arusha i Tanzania. Men att åka ner till Tanzania för någon vecka och bara se på djur kändes fel och väldigt kort. Jag ville ha en längre resa. Jag letade vidare och hittade en resa som resebyrån Läs & Res ordnade till Tanzania. Resan var en tre veckors rundresa med familjeboende och segling ut till Zanzibar. Jag bokade snabbt, först rundturen sedan en veckas safari och en vecka i reserv.

Dhow
Dhow, Zanzibar

Resan började redan i Stockholm på det seminarium som Läs & Res ordnade innan resan med information om resan och landet. Man fick också möjlighet att träffa de andra som skulle åka på resan.

Söderut till Moshi

Gruppen sammanstrålade på Arlanda för att flyga söderut mot Tanzania. Vi landade på kvällen i norra Tanzania. Där mötte vi vår guide Hamisi Gyori. En skogsvårdare från Same, han hade nyligen råkat ut för en motorcykelolycka så han hade gipsad arm och bandage.

Vi åkte till hotellet i Moshi i en liten minibuss. På morgonen vaknade jag och tittade ut på en vacker utsikt mot Kilimanjaro. Nnågra i gruppen fick gå till banken och växlade pengar för hela gruppen. Vi andra fick en fri förmiddag och jag gick runt och tittade på den lilla staden.

På hotellet hade Hamisi en liten snabbkurs i swahili. Vi fick inte använda "Jambo" den hälsningsfras som alla västerlänningar använder, absolut inte. Normalt skulle man använda "habari?" som man ska svara "Nzuri" på. Men om det är någon av högre rang så var det "Shikamoo?" som svaret var "Marahaba". Var det en äldre skulle man lägga till "mzee" efter "Shikamoo". Efter några veckors memorerande hade jag lärt mig alla hälsningsfraserna innan jag reste hem.

Same

Vi lämnade Moshi för att färdas sydost till samhället Same där Hamisi bodde. Under tiden i Same besökte vi Hamisis arbetsplats där de testade olika sorters trädslag för plantering och arbetet att förvalta de skogar som växte i Parebergen och skydda dem mot olaglig avverkning.

Hamisi
Hamisi med ett av sina barn.

Vi besökte också Hamisis hem och träffade hans familj.

Vi träffade också Luta, en guide som hjälpte Hamisi under den första tiden av resan. Luta hade varit i Sverige och studerat på konstfack. Han var en rastafari med en riktig rastafrisyr och gick ofta runt i en Helly Hansen dunjacka.

Familjeliv

Vi lämnade Same och det torra slättlandet efter oss och åkte i jeepar längs slingrande vägar upp i Parebergen mot byn Chome. Den sista långa vägen fick vi gå. När vi kom upp för den sista backen var vi vid "Gunnars place". En svensk biståndsarbetare som byggt ett fantasihus som en liten borg som bevakade den afrikanska slätten. Här skulle vi möta våra värdfamiljer och lokala guider. Jag och Rolf skulle bo hos Mbonea och hans familj.

Amana
Amana vår lokala guide.

Byn låg i en grön dalgång med enkla hus spridda längs hela vägen. Jag, Rolf, Mbonea och Amana vår lokala guide gick några kilometer längs byvägen till Mboneas hus. Det låg vackert i en sluttning med bananpalmer, kaffebuskar och stora avokadoträd. Sockerrören växte i sluttningen framför. Vi träffade Mboneas fru Grace och två av hans barn, Doris och Dolores, tvillingar i sjuårsåldern. Mbonea och Grace hade sju barn tillsammans men bara två bodde kvar hemma. Sedan träffade vi förstås farmor, en rar liten tant.

Farmor
Farmor

Huset var byggt av lertegel men cementgolv och plåttak. Farmor hade sitt egna hus och det fanns ett separat runt matlagningshus. Ett litet skjul där kossan bodde och ett utedass med ett hål ner i underjorden.

Vi bodde och åt med familjen. Först vågade inte barnen och frun vara med men snart åt de också tillsammans med oss. Maten var mycket enkel, kokt potatis, kokt ris, jams ibland lite kött inga kryddor. Men vi åt mycket bättre än vad de normalt åt. Sista dagen bakade Grace en oerhört god sockerkaka.

Marknaden i byn Chome
Marknaden i byn Chome.

Under tiden i byn hälsade vi på i skolan och förskolan. Besökte marknaden och sjukstugan. Vi gick runt och tittade på bylivet. De flesta i byn var väldigt religiösa de var antingen lutheraner eller sjunde dags evangelister. Vi träffade byrådet en kväll, vi besökte kyrkor och närvarade vid en begravning.

Barnen vid en av skolorna.
Barnen vid en av skolorna.

Sången

Under tiden i byn så minns jag sången. Den kom från kyrkor, skolor och på begravningen, denna vackra körsång. Den sång som Doris och Dolores sjöng på kvällarna. De vackra sångerna jag hörde, jag kommer alltid att minnas dem.

Vandringen

Efter några dagar i byn lämnade vi den för att vandra upp i Parebergen och in i molnskogen. De första timmarna vandrade vi upp över områden som kalhuggits men återplanterats. Sedan kom vi in i skogen med sina enorma träd. Vi gick förbi det träd som var störst i skogen. Det behövdes nio personer med utsträckta händer för att nå runt trädet. Efter många timmars vandring kom vi fram till den plats där vi skulle slå läger två nätter.

Nästa dag var det dags att vandra upp på Shengena den högsta toppen i Parebergen, 2463 meter. Hela berget var skogsbeväxt men på toppen hade man byggt ett utkikstorn. På toppen hade någon offrat en höna, kristendomen kanske inte låg så djupt ändå.

I skogen såg man inte så långt några meter bara, men vi fick se några apor i trädtopparna ovanför vårt läger. Men de var rädda och stack väldigt fort iväg. Vi badade i den bäck som flöt förbi.

Avskedet

Vi återvände den tredje dagen till byn för att ta äta en sista lunch med vår värdfamilj innan vi tog avsked och lämnade byn.

Doris & Dolores
Dolores & Doris finklädda

När vi kom tillbaka till familjen höll Doris och Dolores på att tvätta sig. När det var dags att äta hade de bytt om till finkläder. När vi sedan skulle ta farväl hade hela familjen sina finaste kläder på och Doris och Dolores hade nu på sig ännu elegantare klänningar.

Familjen Mbonea
Dolores, Grace, Doris & Mbonea i sina
finaste kläder.

Efter ett sorgligt farväl lämnade vi byn för att återvända till Same. På kvällen åt vi gemensam middag och sa farväl till våra lokala guider.

Dar es Salaam

På morgonen tog vi "Dar Express" expressbussen till Dar es Salaam. Under hela färden spelades en konstig film på tv i bussen, med någon som red på en häst som var målad som en zebra.

I Dar es Salaam besöker vi Fiskmarknaden och Makondemarknaden för träsniderier. Village Museet där vi såg dansuppvisningar från södra Tanzania. Vi besökte den svenska ambassaden och träffade den svenske ambassadören Sten Rylander. Han pratade om Tanzanias politiska läge och relationerna mellan Tanzania och Sverige.

Mikumi NP

Safari - Mikumi NP

Vi lämnar staden efter två dagar och beger oss västerut mot Mikumi NP. Vi åker i en minibuss med tonade rutor som också ska bli vårt safarifordon. Efter några timmars färd når vi nationalparken. Huvudvägen går igenom parken så vi kommer att färdas några mil i nationalparken innan vi når infarten till parken.

Alldeles efter det att vi passerat skylten som varnar för vilda djur står en bil parkerad. Vi stannar och där hundra meter från vägen ligger ett lejon. Snart upptäcker vi några fler!

Lejon
Nummer ett av de fem stora.

Hundra meter längre fram på vägen står en lastbil och chauffören håller på att byta däck, han har fått punktering.

Under den fortsatta vägen får vi se zebror, babianer, giraffer, och eland antiloper. Vid huvudinfarten till porten får vi möte, några elefanter kommer gående längs vägen.

När vi väl kommit in i parken och börjat den riktiga safarin så ligger en ung lejonhane och käkar på resterna av en zebra. Vi får se en elefant med enorma betar, flodhästar krokodiler, zebror och impala antiloper.

Big tusker
Nummer två av de stora.

Efter gamedriven i minibussen åker vi till Vuma Hill en lyxig tält lodge där vi ska spendera natten.

Nästa dag står hela gruppen och väntar på att minibussen ska komma och hämta oss för morgonsafarin. Vi ska försöka komma till vattenhållen tidigt för att försöka få se flodhästarna på land. Vi väntar och väntar efter en mycket lång väntan kommer minibussen. Chauffören och hans medhjälpare ser mycket trötta ut och skyller på att de åkt vilse. I bussen finns en söt doft av sånt man inte ska röka.... "rökelse för att bussen ska lukta gott" mmm jo säkert.... mig lurar ni inte... Hamisi hade en mycket allvarlig diskussion med chaufförerna.

Safarin blir helt misslyckat under de timmar vi färdas i bussen ser vi tre gnuer ett vårtsvin och en miljon tzetseflugor som anfaller bussen och sätter sig på alla rutor. I bland kan det vara bra att inte sitta i en öppen jeep, men någon riktig safari? nää inte riktigt.

Österut

Efter gamedriven hade vi en heldagstur i minibussen österut mot den gamla huvudstaden i tyska Östafrika, Bagamoyo. Vi åker den gamla vägen, en liten grusväg som går genom de små byarna. På vägen kommer vi ikapp en enorm hjord av kor. Det är Barabaiger som driver sina kor till nya betesmarker. Vi har tur som träffar på denna Tanzanias primitivaste och fruktade stam. Vi stannar för att ta några kort. Hamisi är mycket rädd för männen. Han frågar några kvinnor om vi västerlänningar får fotografera dem? Det går bra så vi fotograferar dem och betalar en symbolisk peng. Hamisi skyndar på oss att komma på bussen igen.

Bagamoyo

Vi bodde på ett oerhört vackert hotell och en långgrund paradisstrand. Vi besöker ruiner från den tyska kolonialtiden och en mycket gammal moské ruin. Den tyska kyrkogården som ligger på stranden till Indiska oceanen.

Fiskebåtar på stranden i Bagamoyo
Fiskebåtar på stranden i Bagamoyo.

En dag far vi ut till det som finns kvar av korallreven och dyker. Det var tyvärr billigare med dynamit än med fiskekrokar under socialisttiden. När vi kommer tillbaka till stranden och jag hoppar i vattnet bränner jag mig på vattnet! Det grunda havet vid lågvatten och den starka solen har höjt vattentemperaturen till över 40C!

Segling mot Zanzibar

Dhow
Dhow

Efter midnatt lämnade vid Bagamoyo i en dhow. Vi seglade inte utan en utombordare drev oss framåt. Det var lortigt, fuktigt och kallt. Det regnade tre gånger under natten och det var svårt att sova. Några blev sjösjuka. När det ljusnade och solen steg över horisonten och den nya dagen grydde var det oerhört vackert. Allt det jobbiga var snabbt glömt. Efter sjutimmar nådde vi hamnen. Efter att ha gått genom tullen skyndade vi oss till hotellet i "Stonetown" gamla staden för att sova.

Stonetown Zanzibar
Stonetown Zanzibar

Under vistelsen på ön gjorde vi många saker. En kryddtur i minibuss runt ön, där vi besökte olika odlingar. Vi besökte också grottor som används under slavhandeln.

Korall

En annan dag åkte vi båt ut till korallrev och snorklade. Här hade man inte fiskat med dynamit så korallreven var mycket rikare på liv. Senare landsteg vi på en ö full med sköldpaddor som man fick mata. Det var något slags avelsprogram.

En eftermiddag besökte vi en mangrove skog och tittade på röda colobus apor.

Mat på Zanzibar var till skillnad från den mat vi fått i Tanzania mycket smakrik och god. Jag åt mat nere vid hamnen på kvällarna. Där var det en massa små stånd med olika mat i varje. Det fanns grillad fisk, kött och kyckling, pommes frites och annat gott. Jag åt ett grillspett med svärdfisk med pressad citron på, jättegott!

Mat
Ett av matstånden

Vi var också några som åt på restaurangen "Two Tables". Det var en herre som hade två bord hemma på sin balkong. Hamisi bokade bord för oss och visade vägen dit, fyra rätters lunch också oerhört god mat.

Jag brukar aldrig gå vilse men jag har lyckats med det i London en gång. Men i Stonetown den gamla staden, var det dags igen. Det tog ett tag innan jag hittade tillbaka till hotellet. Det blev dock en ganska intressant promenad igenom gränderna och jag fick se många av de vackra dörrar som staden är berömd för.

Farväl

Soluppgång över Indiska oceanen.

Resan med Läs och Res gick mot sitt slut. Vi lämnade Zanzibar på snabbåten till Dar El Salaam. Men innan dess fick vi ta farväl av några i gruppen som stannade kvar på Zanzibar.

Väl tillbaka i Dar es Salaam for vi till Hamisis syster som bjöd på en fantastisk avskedsmiddag. Efter middagen åkte vi till flygplatsen och vinkade av alla som skulle hem till Sverige.

Jag och Hamisi åkte in till staden igen, vi delade hotellrum för att spara pengar. Det var 35 grader varmt så jag hade på fläkten i taket och luftkonditioneringsmaskin. Det lät som om vi befann oss i en fabrik. Så vi blev tvungna att stänga av luftkonditioneringen men vi behöll fläkten på. Den natten frös Hamisi och jag höll på att dö av värmeslag.

Trötta på morgonen tog vi taxi till Scandinavian, de mest exklusiva bussarna i Tanzania. Jag köpte biljett för mig och Hamisi, av en biljettförsäljare i mycket fin uniform. Hamisi skulle träffa sin fru i Arusha, hon hade varit och besökt släktingar.

Vi fick vänta i ett stortväntrum innan det kom upp Arusha på en skylt och vi gick till en utgång där bussen stod. Väl på bussen kom en värdinna och serverade läsk och andra snacks, det var som att flyga, riktig lyx.

När vi kom till Arusha tog jag farväl av Hamisi, en mycket duktig och trevlig man.

Safari

Den första morgonen i Arusha letade jag på Sunny Safaries och ordnade det sista med min safari. Resten av dagen gick jag runt och tittade på staden, fast det var inte så mycket att se.

Nästa morgon blev jag hämtad av min chaufför och kock vid hotellet i deras Toyota Landcruiser. Efter att ha fyllt på med vatten och förnödenheter i en affär så åkte vi norrut mot de stora Nationalparkerna.

På eftermiddagen nådde vi fram till Lake Manyara NP. Eftermiddagen ägnades åt en gamedrive i parken. Vi fick se många giraffer och babianer, en del gnuer och på mycket långt avstånd mina första bufflar.

Fåglar
Vi fick också se hundratusentalsfåglar, pelikaner och andra sjöfåglari i sjön Manyara.

Vi fick också se många elefanter. När vi hade stannat till och tittade på en stor elefanttjur kom hans kompis ut på andra sidan vägen. Vi var i vägen! elefanten trumpetade, och min chaufför gjorde en rivstart! Elefanten sprang efter jeepen ett tjugotal meter, hjärtat slog för högvarv.

Buffel
Nummer tre av de stora.

Natten spenderade vid en vacker campingplats med fin utsikt och vi var nästan de enda besökarna för det var lågsäsong.

Serengeti

Nästa dag besökte vi en maasaiby på vägen upp Serengeti. Jag träffade Maasaien Randolf som visade mig runt. De dansade sin hoppdans och man fick ta några kort utan att de blev arga, fast det kostade lite och kändes lite turistigt.

Maasaikvinna
Maasaikvinna

Efter lunch åkte vi in i nationalparken där jag stannade tre nätter. Gnuerna var uppe i Kenya så några sådana fick jag inte se, men fyrtio lejon, hundratals elefanter, tusentals bufflar och några geparder fick jag se. Vi sökte en hel dag efter en leopard, och alldeles innan vi skulle återvända till mitt tält så satt den bara där bland några stenar. Det var inte min skarpögde chaufför som fick se henne utan jag. Vi stannade och tittade på henne och helt plötsligt klättrade hon upp på en kopie i närheten. Leoparden satt på denna bergsknalle med den blå himlen i bakgrunden! Hon var oerhört vacker.

Leopard
Nummerfyra av de stora fem.

Jag fick se en leopard till i Serengeti. Den låg vackert på en gren och vilade.

Den sista natten i parken så vaknade jag av att det var något som luktade på tältet, hade jag inbillat mig? Det var svårt att sova, jag låg vaken länge. Det visade sig att det varit hyenor inne i lägret under natten.

Ngorongoro

Vi lämnade Serengeti och åkte mot Ngorongoro kratern den sista parken på min safari. Campingplatsen låg högt uppe på kraterkanten inne i molnen. På morgonen gjorde vi en gamedrive i kratern. Vi fick se lejon som parade sig, en nyfödd Thompsons gasell som tog sina första stapplande steg. En gepard hona med fyra ganska små ungar och flodhästar som rullade runt och hade sina stora rosa magar i vädret. En stor flock gnuer, bufflar och stor elefanthannar, en oerhört djurliv och ett vackert landskap.

Noshörning
Svart norshörning i Ngorongoro kratern.

Vi hittade en svart noshörning nere i kratern. Han låg och vilade och gjorde inte så mycket. Inga bra bilder alls, så efter tjugo minuter hade jag tröttnade på att stå och titta på slöfocken. När jag bad chauffören att åka, då fick noshörningen liv och ställde sig upp och började posera! Nummer fem av de "Big Five"! Jag fick se alla!

Arusha

På eftermiddagen var jag åter tillbaka i Arusha. Man ska ge sin chaufför och kock dricks. Sunny Safaries hade berättat hur mycket man skulle ge per dag. Det skilde på hur mycket man skulle ge chauffören och guiden. Men jag tyckte att det kändes fel att ge olika belopp så jag gav lite mer än vad de hade rekommenderat och så gav jag lika till chauffören och kocken. Fel! Chauffören blev skitsur för att han fick samma som kocken!

Jag letade på det billigast hotellet jag kunde 60 kronor natten. Men man fick det man betalade för. Toaletten var liten så man hade installerat duschen ovanför toalettstolen. Man fick stå på toaletten och duscha. När man satt på toa droppade det i huvudet från den läckande duschen. Sedan lärde jag mig snabbt att lägga handduken framför toa dörren om natten så att vissa kryp stannade inne på toan.

Jag stannade nästan vecka i Arusha innan jag åkte reste hem. Jag hade tid för en extra safari om jag inte fått se en leopard. Jag hade fått se de big five och kände mig ganska nöjd på safari. Under min vecka fick jag en favoritrestaurang, McMoody´s där man kunde käka en McWopper hamburgare!

Gunnar?

Vem var denne svensk som gift sig med en kvinna från byn Chome och byggt det konstiga huset där? När vi nämnde hans namn så visste alltid någon vem han var. I Same, Bagamoyo, på ambassaden och i Arusha visste alltid någon vem han var.

Vem var denna Gunnar som lämnat sådana avtryck i Tanzania? Det var en fråga vi undrade och hade ganska roligt åt.

Home - Images of the World