Etiopien

Tribes and Wildlife of the rift

Jag ville se Afrika, där Afrika fortfarande var som Afrika ska vara, inte påverkat av oss i väst. Några program på TV om stammarna i Omodalen i södra Etiopien gjorde att jag förstod att det var dit jag ville. På Internet hittade jag en billig resa som Dragoman ordnade, ”Tribes and Wildlife of the rift”, på lastbilstur från Addis Abeba till Nairobi. Resan utgjorde en bit av en längre resa som började i London och slutade i Kapstaden.

Lördag 13 januari

Tidig avfärd mot Arlanda och flyget till London. När jag skulle byta terminal på Heathrow blev jag stoppad i säkerhetskontrollen. Mitt handbagage var för stort och vakten tyckte att jag skulle checka in min kameraväska, men det tyckte inte jag. Jag försökte förklara för honom att jag inte ville checka in min kamera, men till vilken nytta ?! Han bara pekade på den där rörkonstruktionen som väskan ska rymmas i. Min väska fick ju inte plats! Vakten pekade åt det håll man skulle checka in väskan. Jag började tömma min kameraväska och fyllde mina fickor tills väskan äntligen fick rum i rörkonstruktionen. Vakten verkade missnöjd när han släppte mig förbi säkerhetskollen medan jag kände en lättnad då jag sluppit checka in väskan.

Etiopienplanet var försenat så jag fick vänta några timmar där på Heathrow. På vägen till Addis Abeba mellanlandade vi i Alexandria där vi blev ytterligare sinkade så när planet landade på Bole flygplatsen i Addis var vi ett antal timmar försenade. Växlade snabbt pengar och försökte hitta någonstans där man kunde få en ”Currency declaration form”. Det var inte så enkelt att få detta formulär som man enligt Dragoman behövde för att få lämna Etiopien. Men efter ett tag fick jag tag i ett formulär och gick genom passkollen. På flygplatsen blev jag hämtad och skjutsad i en skruttig Lada till hotell Taitu.

Söndag 14 januari

En riktig slappardag, sov länge och gjorde inte så mycket. Gick en liten promenad runt Piazza området i Addis. Den höga höjden kändes av, jag blev andfådd utan att ha gjort nåt.

Måndag 15 januari

På morgonen hittade jag en taxichaufför som körde mig till Mercado, den stora marknad som finns i Addis. Taxichauffören berättade att han har en syster som bor i Stockholm och att han ska till Sverige på bröllop när hon gifter sig. Han guidade mig runt denna stora marknad och talade om för mig vad jag skulle fotografera, inte helt lyckat. Men marknaden är ett fascine-rande ställe där jag kunde ha spenderat mycket mer tid, men jag åkte tillbaka till hotellet efter någon timme.

 

Marknaden i AddisMarknaden i Addis
Bilder från marknaden i Addis Abeba.

Jag gick upp till Piazzan och drack en cola. En av dem som jobbade på fiket började prata om att han ville åka till Sverige men att han inte kunde få visum. Han behövde en inbjudan från någon i Sverige för att få visum. Jag försökte förklara för honom att jag nog inte kunde skriva en inbjudan till honom men han ville inte lyssna på det örat. Jag fick kopior på passet och hans adress, men att jag inte ville skriva någon inbjudan vägrade han förstå.

Jag lämnade fiket med ett uppdrag att hitta vykort. En inte allt för enkel uppgift visade det sig En affär som hade vykort hittade jag så småningom men med bara ett motiv att ”välja” på. Jag köpte några men det dög ju inte att skicka samma motiv till alla så det var bara att fortsätta leta. Efter en fyra timmars vykortspromenad kom jag tillbaka till hotellet. Då hade Dragomans lastbil kommit dit men det verkade vara lite missnöje bland resenärerna så jag tog inte kontakt med någon av dem.

På kvällen åt jag på hotellet. Det blev injera, etiopisk ”pankaka” med biff och het chilisås, riktigt gott!

Tisdag 16 januari

När jag lämnade hotellet på morgonen för att fortsätta upptäcktsfärden i Addis träffade jag en guide. Jag anlitade honom och vi gick ut i staden. Först gick vi till kyrkan där Haili Selassi ligger begravd, en vacker kyrka men inte så gammal då många av motiven är scener från kriget mot Italien. Kyrkan är fyrkantig men tydligen ska ortodoxa kyrkor vara runda.

 

KyrkfönsterKyrkaRökelse

 

Efter kyrkobesöket ringde vi till min guides kompis som hade en taxi. Efter en halvtimme kom den blåvita Ladan farande och vi for upp i bergen norr om staden. Det växer eukalyptusskog längs vägen. Vi mötte kvinnor på väg ner mot staden som bar enorma laster med ved på sina ryggar.

Kvinna med vedVy över Addis Abeba

När vi nådde upp till toppen möttes vi av en kalaschnikovbeväpnad man som tydligen ägde marken och han tog betalt för att man skulle få se på utsikten. Någon birr fattigare gick jag tillsammans med min guide till utsiktsplatsen för att titta på utsikten över Addis. Tyvärr var det en ganska disig dag men man såg hela Addis.

Nära utsiktsplatsen ligger en gammal kyrka och kejsare Menelik´s slott. Vi besökte först museet och tittade på kläder och vapen. Kläderna påminner om indiska maharadja kläder med mycket guld och i starka färger. Efter museibesöket var det dags för palatset, fast kanske inte riktigt vad man skulle kalla palats. Ett ganska litet hus med högt i tak som påminner lite om en lada fast lite vackrare. Bredvid palatset låg ett kloster som vi gjorde ett kort besök i.

 

Palatset
Palatset

Vi återvände till hotellet där jag mötte några i gruppen och Claire som är ”groupleader”.

Onsdag 17 januari

Det blev sovmorgon och vid tio började själva Dragomanresan med ett gruppmöte som inte tog så lång tid. Claire berättade om resan och att hon ville köra in en dag och komma en dag tidigare till Nairobi, men vi skulle dock inte missa någonting. Efter mötet var resten av dagen fri för egna saker i Addis.

Addis AbebaAddis Abeba
Addis Abeba

Jag gick upp till Piazzan och åt lite för att sedan gå på en ny upptäcktsfärd i Addis. Jag gick ner i de kvarter där vanliga människor bor. Husen är omgivna av höga staket av plåt och verkar till största delen vara byggda av plåt. Jag träffade en trevlig familj som jag tog lite kort på och de blev fascinerade av att se sig själva i displayen. Deras hund gillade mig inte utan morrade högt så jag fortsatte snabbt min vandring, men jag hann inte gå långt förrän jag hörde skällande och vände mig om... Hunden kom springande mot mig morrande med tänderna klart synliga. Jag skrek allt vad jag orkade och förberedde en spark men en meter från mig vände hunden och sprang tillbaka. Jag skyndade mig därifrån men hundfan kom en gång till och jag skrek och förberedde mig för att sparka ännu en gång men som tur var så vände han igen och sprang tillbaka. Jag skyndade mig från området och tillbaka till hotellet. Där fanns en turistaffär som jag gick in i och där hittade jag den, en femtio centimeter lång käpp med ett gethorn i ena änden. Jag frågade vad käppen var till för. I affären visste man inte, men jag visste minsann vad jag skulle använda den till!

Torsdag 18 januari – ”pen pen pen”

Vi lämnade hotellet och Addis tidigt på morgonen och färdades söderut genom ett jordbruks- landskap, inte alls det jag hade förväntat mig. När vi hade färdats några timmar och kommit ner på lägre höjd blev landskapet torrare och det började se ut mer som jag trodde det skulle se ut.

KorHydda
Etiopien som jag trodde att det skulle se ut.

Vårt första mål var nationalparken ”Lake Abiata-Shala” som vi kom till på eftermiddagen. Vi åt en sen lunch innan vi åkte in i parken, tonfiskmacka – mums! Vid infarten till nationalparken såg vi några strutsar och ett par Grant´s gaseller. Längre in i nationalparken såg vi inte så många djur, mest ungarna till de människor som bosatt sig i parken. De sprang efter last-bilen och skrek ”pen! pen! pen!”, flera kilometer i 35 gradig värme! Det är inte konstigt att det finns många bra etiopiska löpare med den träningen. Men mest tragiskt är det att dessa människor är så fattiga och gör så mycket för att få en sketen penna som vi sedan inte fick ge till dem. Parken består annars av två sjöar en med blått vatten och en med rödbrunt vatten. Vi fick se en massa flamingos i den med rödbrunt vatten i.

Flamingo i Lake AbiataLake Shala
Flamingo i Lake Abiata och en vy över Lake Shala

Vi lämnade nationalparken och for till en campingplats vid en tredje sjö, Langano, där vi campade.

Fredag 19 januari – Cirkusen har kommit till byn.

Det blev avfärd tidigt på morgonen mot nationalparken Bale Mountains. Dagen var en ren transportsträcka och vid tolvtiden stannade vi för lunch. Vi körde ut på ett öde fält där de i gruppen som fått ansvar för dagens mat lagade lunch. Det blev tonfiskmackor till lunch, gott! Från ingenstans dök först barn, sedan vuxna upp. De stod bara och kollade in oss. Cirkusen hade kommit till byn. Vilka var dessa faranji som kommit till deras by? Många i gruppen blev väldigt störda. Det var ju vi som var cirkusen och vi hade ju kommit för att titta på deras land och på dem så det var ju inte mer än rätt att de fick kolla in oss också!

Vi kom fram till nationalparken på kvällen och där fanns ett vandrarhem så vi slapp tälta några nätter.

På kvällen var det min tur att vara med och laga mat. Monica, en äldre tyska, tog kommandot på tyskt maner och det var bara att göra som man blev tillsagd, spagetti och köttfärssås inte helt ovanlig kost.

Lördag 20 januari - Vandring

En dag som var fri för aktiviteter. Några vandrade i nationalparken, andra red och en del gjorde ingenting alls. Själv hyrde jag en egen guide för att kunna vandra i min egen takt. Jag och Mohamed vandrade iväg på morgonen.
Vi gick först till ett litet vattenfall som vi tittade på innan vi fortsatte vår vandring. Vi fick se Mountain Nyala, Bohor Reedbocks, några andra antiloper och vårtsvin under vandringen. En etiopisk varg försökte vi också se men den ville inte visa sig.

Mountain NyalaRovfågel
Fotografier från vandringen.

Efter någon timmes vandring märkte jag att jag nog borde ha smörjt in mig med solskydds-medel men det var ju lite sent påtänkt så det var bara att fortsätta. När jag efter sju timmar kom tillbaka till vandrarhemmet mycket trött och ganska röd kändes det jobbigt att inte ha fått se någon varg. När man sedan fick höra att de som ridit fått se två vargar, en hyena och en servalkatt, kändes det ännu jobbigare.

Josh, vår lastbil, fick en bladfjäder utbytt som gått av under resan upp till Bale

 

Söndag 21 januari – Varg!

Vi lämnade vandrarhemmet på morgonen i lastbilen för att åka upp till Sanettiplatån. När vi efter några timmar kom fram till platån behövde vi inte åka långt förrän vi såg tre vargar. De var några hundra meter bort men de kom närmare och en sprang över vägen trettio meter från oss.

Etiopisk vargEtiopiska vargar
Etiopiska vargar på Sanetti platån, Bale Mountains NP.

Vi åkte på platån några timmar och tittade på det karga alpina bergslandskapet för att sedan åka upp på den högsta toppen i bergsområdet, Batu på 4 507 meter. Den höga höjden kändes verkligen, det gick inte att gå många meter utan att bli andfådd.

Sanetti platån, Bale Mountains NP.

Vi stannade och lagade lunch, tonfiskmacka med majs. Jag fick se ytterligare några vargar på vägen tillbaka, en kungsörn och en stäppörn men ingen lammergeyer.

Måndag 22 januari

En ny resdag. Vi lämnade Bale en och en halv timme försenat. Josh, lastbilen vägrade starta då batterierna var urladdade. Hela dagen blev försenad och vi fick lov att skjuta på de saker vi skulle ha gjort till tisdagen. Vi stannade på vägen för lunch med publik även den här gången. Vi åt en god pastasallad till lunch. På kvällen stannade vi och campade vid ett mycket vackert hotell som ligger vid en varm källa. Det blev det första varma badet i Etiopien.


Tisdag 23 januari - Rastafari

Vi besökte en skola i Shashemene som drivs av jamaikansk rastafari invandrare. Dragoman ger tydligen bidrag till denna skola, varför begriper jag inte riktigt för skolan verkar inte lida någon brist på någonting. Besöket i skolan var dock både intressant och roligt.

Elev i rastafariskolan.Ett minne från ett krig.

 

Sedan åkte vi till ett Rastafari museum i Shashemene. Ingen öppnade först men efter ett tag kom en mycket trött jamaikan och öppnade dörren och vi visades in i ett vardagsrum. Doften i rummet gick det inte att ta miste på. Efter ett tag gick det upp för mig att detta vardagsrum var museet. Det låg några fotoalbum i rummet och ett dokument från kejsaren. Jag lämnade museet och gick ut i friska luften. En rastasnubbe försökte sälja ”grejer” som jag inte var intresserad av.

Vi for söderut mot Arba Minch som vi kom till på kvällen. På kvällen dök en vattenpipa upp som tydligen hade förvarats någonstans på taket på Josh. Då gick jag och la´ mig.

Onsdag 24 januari – Nechisar NP & Crocodile Market

På morgonen åkte några av oss på safari i nationalparken Nechisar, en vacker park mellan sjöarna Abaya och Chamo. Djurlivet är inte så storslaget som på andra håll i Afrika men vi fick se zebror, Grants gaseller, diddiks och den endemiska Swayne´s hartebeest.

ZebraSwayne´s hartebeest
Zebra och endemiska Swayne´s hartebeest.

På vägen tillbaka till campingplatsen stannade vi till vid marknaden och handlade. Jag gick en sväng med kameran och tittade på kaoset men blev dock snart tillbakaropad till bilen. Den hade fått publik och några i gruppen har rädda stängt in sig i bilen och ville att jag ska göra något, herregud!!!

Kaffe pannorMarknaden i Arba MinchSparbössor gjorda av gamla plåtburkar, Marknaden i Arba Minch
Fotografier från matknaden i Arba Minch. Allt från traditonella kaffepannor,
grönsaker till sparbössor gjorda av gamla plåtburkar är till försäljning.

På eftermiddagen åkte vi söderut några kilometer för att där åka på en båttur till krokodil-marknaden. I sjön Chamo finns en udde där stora krokodiler brukar samlas. När vi kom fram till udden låg bara en krokodil på land medan de övriga verkade vara i vattnet då det var en riktigt varmt dag. Men vi fortsatte längs stranden och i skuggan fick vi se några andra kroko-diler som låg på land. Vi fick även se en massa flodhästar i sjön och några på stränderna.

KrokodilmarknadenFlodhäst som övar ryggsim.
Krokodil vid "krokodilmarknaden" och en flodhäst som övar ryggsim.

Torsdag 25 januari - Highland

Vi lämnade Arba Minch på morgonen och färdades hela dagen ner till Dimeka som vi kom fram till när det blivit mörkt.

Under resan hade ungarna slutat skrika ”pen! pen! pen!” och det har bytts ut mot ”highland! highland! highland!”. Vi förstod först inte vad de menade men sedan kom någon på att de ville ha våra gamla petflaskor. Det största märket för mineralvatten i Etiopien heter Highland.

Fredag 26 januari - One birr = One photo

Lastbilen Josh hade åter pajat, nu hade två bladfjädrar gått av! Det hyrdes en jeep så att vi kunde åka och besöka Dhasanech stammen. Vi åkte söderut i jeepen tills vi kom till Omo-floden som vi korsade i en urholkad trädstam till byn på andra sidan. Mötet var inte så roligt då alla ungar sprang och ville att man skulle fotografera dem och betala en birr. Efter en timme var vi på väg tillbaka mot Dimeka

One birr - one photoKanot på Omofloden
Dhasanech

På eftermiddagen fick vi veta att det skulle vara en ”tjurhoppningsceremoni” i en närliggande Hamer-by men det visade sig att vi bara var två som ville åka dit. Och jeepägaren blev plöts-ligt sjuk när det bara var två som skulle åka och betala för transporten så det blev inget av med det besöket.

Lite sur gick jag ut och gick kring campingplatsen. Jag hittade två Hamer-pojkar som blev mina guider när vi gick till de små byarna i området. Fortfarande fick man ju oftast betala för att få ta kort. Men ungarna som följde efter en och begärde att man skulle fotografera dem var borta.

Vi gick in i en hydda där några män satt och drack det lokala ölet. En form av alkoholhaltig (eller möjligen annat ämne) häxbrygd som mest såg ut som lortigt vatten. En kvinna kokade denna brygd på elden medan några unga tjejer gjorde smycken och skärp av pärlor i en annan del av hyddan, en helt annan upplevelse än den på förmiddagen. Man måste ha tid och inte vara för stor grupp för att få en bra upplevelse blev min slutsats av dage

Hamer kvinna som tillverkar lokalt "öl" (Hexbrygd)Smycken tillverkas
Fotografier från ett besök i en hamer hydda.

Lördag 27 januari – Marknad

Vi lämnade campingplatsen någon timme försenade i lastbilen som nu var lagad. Vi skulle besöka två marknader. Det visade sig dock att vägarna var så dåliga att vi knappast skulle hinna besöka mer än en marknad men kanske skulle vi hinna besöka en ”tjurhoppnings- ceremoni”. När vi efter någon timme kom fram till marknaden fick vi fyrtiofem minuter att vara där. Jävla pensionärsresa!

Marknaden var mycket intressant fast det var förstås personer i gruppen som satt kvar i last-bilen och vägrade att gå ut!

Det skulle bli en ”tjurhoppning”! Det var några kilometer att åka med lastbilen och sedan några kilometer att gå. På vägen stannade vi och åt lunch, tonfisksmörgås! Vilken över-raskning!

När vi sedan skulle börja gå var det naturligtvis några som stannade i lastbilen. Vi gick en halvtimme och passerade en by när vi började höra ljud från dalen nedanför. Förberedelserna för ceremonin hade börjat! Vi fick betala inträde, men då behövde vi inte betala för foto-graferingen.

Männen höll på att måla sig i ansiktet med rött och vitt. De hade nygjorda piskspön av träd-grenar. Efter ett tag kom några unga kvinnor som gick ner till en brunn och började tvätta sig. Sedan kom fler kvinnor och allt började röra på sig. Vi gick upp mot en by där kvinnorna började sjunga och dansa

FörberedelserKvinnorna dansar
Hamer - bull jumping

Efter ett tag gick en kvinna ut ur gruppen och tutade i en lur. En av männen piskade henne då med sin gren. Hon fortsatte att le, inte ett tecken på att det gjorde ont. Hennes rygg talade ett annat språk, ett långt blodigt sår över hela ryggen... En efter en blev kvinnorna piskade utan att de visade någon som helst antydan till smärta.

Kalashnikov GirlVapen dans
"Kalashnikov Girl"
Jag lyfte kameran för att ta ett kort hon lyfte sin kalashnikov för att jag inte
skulle ta något kort. Men efter ett tag så var det ok att jag tog några bilder.

Festligheterna fortsatte men då sa Claire ”the tourleader” att vi var tvungna att åka för att Josh vår lastbil inte gick att köra när det var mörkt. Hade inte lastbilen strålkastare? När vi kom tillbaka till lastbilen var det redan mörkt så hon fick ändå köra i mörkret! Jävla Dragoman, skitresa! Jaja, vi fick ju nästan se en ”tjurhoppningsceremoni”…

Söndag 28 januari – Arbore – Tsemay – Konso

Vi lämnade Dimeka på morgonen och for mot Konso. På förmiddagen stannade vi i en Arbore by. Vi fick hela fyrtio minuter att titta på byn! Fantastiskt vilken jävla resa... Det blev ett lika jobbigt möte som med Dhasanechstammen nere vid Omofloden

Arbore kvinnaMålade pojkar
Arbore

Färden fortsatte mot Konso och vi lämnade Omodalen. Det planerade stoppet i en Tsemay by blev det inget av med, Claire missade byn, säkert... Efter att ha kört några kilometer förbi byn frågade hon om någon ville besöka byn! I så fall skulle vi vända, men det var ju bara jag som ville vända så det blev inget.

När vi närmade oss Konso stannade vi och Claire frågade vilka som ville besöka Konso byn. Vi var bara två som ville se byn! Varför åker man till Afrika om man inte vill göra någonting? Stanna hemma för fan! Byn var mycket vacker byggd uppe på en hög kulle med murar och höga trästaket. Den liknade min bild av en medeltida by. En helt annan upplevelse när man är ensam och inte i en storgrupp

Hyddor med lagringskärl för matKonsoflicka med typisk kjol
Konso

Vi slapp campa och laga mat för vi tog in på ett litet hotell i Konso. Fast det hade nog varit bättre att campa för det var långt över 30 grader på hotellrummet och vi fick vänta på maten i en och en halv timme. Till råga på allt fungerar inte duschen, en riktig skitdag!

Måndag 29 januari - Kenya

Vi lämnade Konso och åkte mot den kenyanska gränsen. Vi stannade och åt lunch på vägen, surprise tonfiskmacka! Vi nådde fram till gränsen alldeles innan den stängde, men vi hade tur och byråkratin med att korsa gränsen gick mycket fort såväl på den etiopiska som den keny-anska sidan. Varför denna ”Currency declaration form” var så viktig fattar jag inte för det var ingen som var intresserad av den.

ShopTunnan
Fotografier från södra Etiopien.

Tisdag 30 januari – Väpnad eskort till Marsabit

Vi lämnade gränsstationen på morgonen tillsammans med en kenyansk soldat som skulle vara vår eskort. Dagen var en ren transportsträcka genom öknen i norra Kenya på mycket dåliga vägar ner till staden Marsabit. På vägen stannade vi som vanligt och lagade lunch, smörgås med ost! Glada kossan ost!

Öknen i norra Kenya
Öknen i norra Kenya

En natt till på hotell! Tyvärr var vattenpumpen trasig på hotell ”Jey Jeys” men det blev i alla fall en hinkdusch så det kändes lite bättre.

Onsdag 31 januari – Mot Samburu

Ytterligare en transportdag från Marsabit ner till Samburu på dåliga grusvägar. Naturligtvis gick Josh sönder igen..en bladfjäder gick sönder på nytt ! Nummer fyra! Men det var inte så mycket att göra än att fortsätta köra med den trasiga fjädern.

Sedan gick en luftledning till bromsarna sönder så det blev en timmes stopp medan chaufförerna fixade ledningen provisoriskt. Lastbilen ”visslade” mycket högt. Det hördes verkligen när vi kom åkande

Dans vid eldenSolnedgång
Dans vid elden och solnedgång.

Vi nådde fram till Samburu lagom till solnedgången. På kvällen kom några personer från Samburustammen och dansade för och med oss.

Torsdag 1 februari – Samburustammen

Jag vaknade till ljuden av att Claire och Rick höll på att byta den fjädern som gått av. Efter frukost gick vi till Samburubyn och mötte kvinnorna. En kvinna som arbetar aktivt för att stoppa barngiftermål och kvinnlig omskärelse fick vi träffa. Flickor kan bli bortgifta redan från nio års ålder och blir omskurna vid giftermålet. Ett mycket intressant möte med en stark samburu-kvinna

HonJosh
Kvinnan vi träffade och Josh som håller på att repareras.

Vi lämnade byn och besökte den skola som hon startat. Barnen vi träffade kunde oerhört mycket för att vara så unga.

På eftermiddagen när lastbilen hade blivit lagad åkte vi in i Samburu gamereserv och gjorde en gamedrive med lastbilen. Lastbilen var stor och visslade och det var ett under att vi såg några djur, men vi fick faktiskt se elefanter, oryx, giraffer, gerenucker och impalas. Vilket under

Elefanter, Samburu GR.Fågel
Samburu GR

På kvällen besökte vi den lodge som låg bredvid den campingplats där vi bodde. De matade de vilda krokodilerna där, så man kunde få se dem på nära håll. Lodgen var extremt lyxig! Det blev en juicedrink som kostade pengar i baren bredvid platsen där de matade krokodilerna. När tiden började närma sig matdags kom den ena krokodilen efter den andra upp ur vattnet bara någon meter bort. Inga små krokodiler precis….

Efter krokodilmatningen satt jag mig ner i stolen i baren och då kände jag det. Det stack till på ryggen, ett getingstick! Jag som är allergisk! Raskt tillbaka till lastbilen och här gällde det att snabbt svälja de tolv piller jag ska ta och sedan bara att vänta och se. Medicinen hjälpte som tur men det var lite pirrigt ett tag.

Fredag 2 februari - Gamedrive

På förmiddagen blev det gamedrive i Samburureservatet med vår visslande lastbil. Vi fick se samma djurarter som dagen innan samt några bufflar. De andra djuren blev bortskrämda. Vi lämnade Samburu efter en utsökt lunch, tonfisksmörgås. Efter en timme nådde vi asfalten och nu skulle det tydligen vara asfalt ner till Kapstaden.

Vid EkvatornVid Ekvatorn
På eftermiddagen korsar vi ekvatorn.

Lördag 3 februari

En fri förmiddag så det blev sovmorgon och sedan den första riktiga duschen med varmt vatten på resan. Efter lunch åkte vi mot Nakuru och under resan passerade vi Ekvatorn fem gånger.

På kvällen hade chaufförerna och några i gruppen fest och spelade musik på högsta volym fram till 03:30. Trots att jag bad dem skruva ner volymen så visade de ingen som helst hänsyn.

Söndag 4 februari – Lake Nakuru Nationalpark

Uppstigning 05:00 för att göra den enda riktiga gamedriven under resan. Efter en natt utan sömn kändes det inte så roligt. Jag var mycket förbannad på Dragoman och chaufförerna.
Vi hämtades i en liten minibuss med vilken vi gjorde en heldagssafari i nationalparken Lake Nakuru. Vi fick se vit noshörning, en massa flamingos och andra djur. En mycket vacker park kring en liten sjö

BabianBuffel
Lake Nakuro NP

Vid lunch ville några åka tillbaka tidigare, men jag var fortfarande inte på bra humör så jag gjorde klart för övriga att jag betalt för en hel dags safari, att det ingick en hel dags safari i resan och att detta var den enda riktiga gamedriven på resan! Jag skulle ha min safari och tänkte inte kompromissa.

På eftermiddagen fick vi äntligen se katter. Det kom ut fyra lejon på vägen framför vår bil så vi fick bästa tänkbara parkettplats. Lejonen klättrade upp på ett nerfallet träd som låg bredvid vägen. Vi tittade upp på lejonen på tre - fyra meters håll.

Lejon No 90-93Lejon No 90-93
Lejon nr 90-93

När vi kom tillbaka från safarin gick jag och la´mig och sket i den gemensamma middagen.

Måndag 5 februari

Vi åkte in till staden Nakuru och hade förmiddagen fri för shopping. Det första jag gjorde var att leta upp en frisör för tvätt, klippning och huvudmassage. Tjugo kronor fattigare lämnade jag frisören och var på bättre humör. Det blev hamburgare till lunch och sedan köpte jag en tusker t-shirt, några sniderier och andra souvenirer.

På eftermiddagen åkte vi till Naivasha och tittade på Elsemere, Joy Adamson hem. Hon som skrev ”Born free” om lejonet Elsa.

Tisdag 6 februari

Båttur på sjön Naivasha. Där matade vi skrikhavsörnarna med fisk och sedan vandrade vi i ett privatreservat där vi fick se eland och giraffer på nära håll

African FisheagleAfrican Fisheagle
Matning av skrikhavsörn

Efter lunch åkte vi mot Nairobi. När vi kom till Nairobi shoppade vi i ett stort ”hypermarket”. Vi var definitivt tillbaka i civili-sationen.

Vi bodde på ett hotell utanför Nairobi i samhället Karen, uppkallat efter Karen Blixen.

Onsdag 7 februari

Vi besökte först ett center vid Nairobi nationalpark där de tar hand om föräldralösa elefant-ungar och efter det ett giraffcenter. Vid giraffcentret fick man mata girafferna med något pelletsaktigt. Det var en upplevelse att bli slickad av en lång blå tunga, man blev ganska våt…

Lunch i Karen - äntligen en pizza och sedan lite shopping.

På kvällen var det att ta avsked.

Torsdag 8 januari

Jag åkte in till Nairobi och shoppade. Under dagen såg jag inte många vita, en tre - fyra stycken bara. Det kändes väldigt konstigt då det var många fler vita ute i Karen.

Fredag 9 januari

Hemresa.

Med facit i hand var det här ingen resa för mig. Tyvärr en av de sämre jag upplevt. De flesta som var med på resan reste inte för att se Etiopien utan Etiopien var bara ett land på vägen. De två chaufförerna var negativt inställda mot allt vad Etiopien innebar, vilket jag tycker var oprofessionellt. De festade och rökte på lite för mycket för min smak.

Etiopien och Kenya är mycket vackra och intressanta länder men tyvärr genomfördes resan inte på ett proffsigt sätt. Någon ytterligare Dragomanresa blir det nog därför inte.

Biljett

Home - Images of the World