Indien 2001

Resan som nästan inte blev av.

På våren började jag drömma mig bort, Taj Mahal, tigrar… Indien skulle det bli.
Jag hittade en resa som det australiensiska bolaget Intrepid anordnade ”Spirit of India” – En 30 dagars rundtur i norra Indien, med vanliga lokalbussar och tåg. Jag bokade resan innan sommaren med FarOut, samma resebyrå som jag bokat min Peruresa med.

India

I början av sommaren fick jag ett brev i postlådan som hade resebyråns logga på sig. Snabbt upp med kuvertet… Resebyrån hade gått i konkurs… Nej! Suck! Varför? Gud så tungt det blev. Tog mig samman och läste hela brevet. Det gick tydligen att få tillbaka pengar för anmälningsavgiften från Resegarantinämnden, skulle tydligen ringa och få någon blankett. Åh det gick tydligen att boka om resan med Äventyrsresor.

Under sommaren ringde jag Äventyrsresor och bokade om min resa och fixade visum till Indien från deras ambassad.

När hösten kom och kvällarna åter började bli mörka, då när längtan att åka iväg var stor och snart bara två månader kvar. Då den 11 september, ja det var väl ganska onödigt!

Allt stannade av, vad händer? Blir det någon resa??? Men efter en vecka får jag besked från Äventyrsresor att Intrepid kommer att genomföra resan. Avbokningarna på flygbolagen gör att flygbolag går väldigt dåligt, jag var bokad på Swissair.

Swissair ställer naturligtvis in betalningen några veckor innan jag ska resa, nu kändes det riktigt tungt, men Äventyrsresor löser även detta, jag blir ombokad till SAS.

Den 8 november är det dags, farsan har lovat att skjutsa mig till Arlanda. Extra tidigt får vi åka då det har snöat hela natten och fortsatte vräker ner, två-tre decimeter. Vi hann i tid till Arlanda och efter incheckning börjar det pirra riktigt i magen.

Alla flyg var försenade på grund av snöovädret. Mitt plan till Köpenhamn, där jag skulle byta plan, var också försenat. När vi till sist lyfte så var det fem minuter efter den tid då vi skulle ha landat i Köpenhamn. Orolig som f-n skulle jag hinna med planet till Indien. När jag väl kommit av flygplanet på Kastrup, så var det bara att ta reda på vart planet till Indien gick från för gate. Naturligtvis från den längst bort!!! Säkert en kilometer!! Bara att springa!!!

Väl framme vid utgången så höll personalen på att stänga gaten, men jag fick gå ombord som sista passagerare! När jag väl satt i min stol kändes det väldigt skönt, sen kom frågan, är min ryggsäck med?

Vi landar några timmar försenade på Indira Gandi flygplatsen i New Delhi. Det är inte bara snöovädret hemma som försenat oss. Vi flög en stor omväg kring Afghanistan, där amerikanarna bombade Kandahar för fullt.

Det tar en timme att komma igenom passkollen och komma till väskbandet. Jag får stå där och väntar på ryggsäck. Men det fanns ju inte en chans att den skulle vara med det här planet men man måste ju vänta tills alla väskorna kommit ut på bandet, innan man kan anmäla saknat bagage. När väskorna är slut var det dags att gå fram till en lite indiska i SAS uniform, som stod vid en liten pulpet i ankomsthallen. På en liten plansch får jag sedan peka ut hur min väska såg ut, skriva upp vad som fanns i väskan. Av henne får jag sedan en lapp som jag ska gå till tulltjänstemannen och få en stämpel sedan ska jag komma tillbaka till henne. Efter att ha fått lappen stämplad återkommer jag till SAS-tjejen som ger mig en lapp som jag kan hämta ut lite pengar på vid SAS-kontoret i Delhi och adressen dit. Jag tar en taxi till SAS-kontoret.

När jag kommer ut ur flygplatsen så börjar det lukta illa. Alla tutar! Gud vad det låter! Dom är inte riktigt kloka här… Vad är det där? Bor det människor där???

När min taxi kommer in mot centrum är det sådan trafikkö att det inte är lönt att fortsätta mot SAS kontoret, utan chauffören får köra till hotellet i stället.

På hotellet vilar jag lite innan jag går ut och shoppa lite nödvändigheter. I de guideböcker jag läst står det att man alltid ska pruta i Indien. Jag försöker pruta när jag ska handla vatten. Men nej inte f-n vill de pruta inte, så det blir inget vatten, sur går jag vidare och ska köpa lite kläder så jag har något att byta om till. I en butik i Karlo Bagh hittar jag en T-shirt i min storlek, men inte heller här vill man pruta. Än surare går jag tillbaka till hotellet beställer upp skit dyrt vatten från roomservice. Sitter och undrar varför jag över huvud taget åkte till detta skitland, när alla tecken sa att jag inte skulle resa hit? F-n!

Den indiska byråkratin jobbar.

Vaknar vid niotiden på lördagen, efter en skön natts sömn känner jag att jag har fått tillbaka lite kraft. Jag gick ut på gatan och fick tag på en taxi som jag åker med till SAS-kontoret, för att få ut pengarna. Det är mindre trafik nu så det är enkelt att komma ner till centrum.

Väl där går det inte att få ut pengarna, det är minst fyra personer i SAS-uniform som jobbar, men han som har rätten att betala ut pengarna är ledig på lördagar. De tycker att jag ska komma tillbaka på måndag. Jag ber dem ringa ut till flygplatsen och se om min ryggsäck har kommit och mot alla odds har den det.

Fort ner på gatan och hitta en taxi som kan köra mig till flygplatsen. Väl på flygplatsen får jag leta upp det lilla SAS-kontoret. Jag visar lappen med stämpeln från dagen innan, de pratar lite och jag får med mig en kort indier som ska hjälpa mig att få ut väskan. Kan det vara så svårt att få ut en väska???

Först till polisstationen på flygplatsen för att få tillstånd att gå in i ankomsthallen. Efter en halvtimmes väntande är det min och min indiske hjälpredas tur. Vi får en liten papperslapp med en stämpel på.

Vi går mot ankomsthallen och visar vår lapp för vakten, men nej vi får inte komma in, stämpeln på lappen har fel datum. Min indiske hjälp springer iväg för att få en ny stämpel. Jag får sätta mig ner och vänta. Efter en halvtimme kommer han tillbaka med den nystämplade lappen och vi får äntligen komma in i ankomsthallen.

Då är det dags för den första lappen, den jag fick i går. Denna pappersbit ska visas för en tulltjänsteman. Så det är bara för oss att ställa oss i kön. Det dröjer inte länge innan de båda tullarna bakom disken går på rast. Min indiska hjälpreda förklarar för mig på dålig engelska, att jag ska gå och sätta mig och vänta medan han fortsätter att köar under tullarnas rast. Det dröjer fyrtio minuter innan de är tillbaka. Men sedan dröjde det inte länge innan det strax blev det bev vår tur. Jag visade fram papperet, tullarna tittade på det och satte på en stämpel.

Med hjälp av denna stämpel kunde man få hämta ut väskan. Så jag och min indiske kompis gick bort till väskutlämningen. Men personalen som jobbar med att lämna ut väskor hade rast, så det var bara att vänta på dem. Efter en halvtimme var de tillbaka och jag fick min ryggsäck. Det kändes skönt att äntligen se sina grejor.
Lite besviken blev jag när fick jag veta att det inte bara var att sticka, näää väskor ska köras genom röntgenapparaten innan de får föras in i Indien. Så det var bara att dra iväg ryggsäcken till röntgenmaskinen. Men han som kunde sköta apparaten hade förstås rast! Väntat sig nått annat??? På honom fick vi vänta i nästan tre kvart!

Efter att ha röntgat ryggsäcken så var det bara en stämpel som behövdes, så tillbaka till tulltjänstemännen. Denna gång hade de inte rast och det gick snabbt att få stämpeln.
Taxi tillbaka till hotellet, en dusch och så byte till rena kläder.

När jag väl hade duschat och bytt om kände jag mig hungrig och då slog det mig, jag hade inte ätit någonting sedan frukosten på planet morgonen innan! Nu var klockan fem på kvällen, 33 timmar!. Det blev kyckling med yoghurtsås och ris, mycket gott.
Nu var livet det roligt igen!

Kidnappad!

Söndag morgon, på kvällen skulle det var det samling på hotellet. Då skulle gruppen mötas för första gången. Men innan samlingen hade jag en hel dag att upptäcka Delhi på.

Jag tog en autorickshaw ner till fortet i Old Delhi och gick runt och tittade på fortet en timme.

Red Fort, Old Delhi
Lahore Gate, Red Fort, Old Delhi

När jag lämnade fortet fick jag hela hopen av cykelrickshawförare efter mig. Hundra rupier för en timmes sightseeing i Old Delhi. Det var enklare att göra en cykeltur än att säja nej. Så jag kom överens med en av förarna om en timmes färd i Old Delhi.
Han cyklade in med mig i folkhavet längs huvudgatan Chandni Chowk i Old Delhi. Vi kom fram till kryddmarknaden, där parkerade vi cykeln och han visade mig runt. Det sved i ögonen av dammet från den röda chili som såldes och förvarades där.

Chandni Chowk, Old Delhi
Chandi Chowk, Old Delhi

Efter nästan en timme var det dags att kliva upp på cykelrickshaw och åka ut ur Old Delhi. På vägen ut ur stadsdelen ökade han farten och gjorde en högersväng in på en gränd. Men.... ja det var ju bara att följa med!!! Jag hade inte en chans att hittat ut ur labyrinten med gränder... kidnappad!!! Ja mer eller mindre i alla fall.

Cykelrickshaw förare - kidnappare!
Kidnappare

Vi besökte Jain tempel, moskéer, affärer. Efter fyra och en halv timme kom vi ut ur gränderna och fram till den plats där Gandi blev kremerad. Jag såg min chans att rymma! De 100 Rupier vi kom överrens om hade stigit till 800!! Men nu fick jag i alla fall pruta, 450 Rupier blev lösensumman till sist.

Mötet

På söndagskvällen träffas gruppen. En sån där jobbig presentation av vem man är och varför man är här, på engelska. Det är jag, en massa australiensare och en amerikan. Totalt blir vi tio som ska åka runt Rajasthan. ”Spirit of India” turen är uppbyggd av två turer så gruppen kommer att splittras halvvägs och nya personer kommer att göra den avslutande delen av resan. Vår guide på första delen av resan blir Stefanie en Nya Zeeländska som bor ihop med en indier i Puskar.  

Delhi

Den första dagen på den organiserade resan börjar med en rundvandring i Old Delhi. Vi besöker den stora moskén, Jama Masjid, vandrade längs gränderna, såg tiggarna. Vi gjorde ett studiebesök i ett Siktempel och besökte kryddmarknaden. Eftermiddagen var fri för egna upptäckter. Jag, Paul amerikanen och en Michel en australiensiska åkte iväg till Imperial hotel för att äta lunch. Vi rymde från Indien ett tag, ja det var ju Indisk mat, men mineralvattnet var från Italien. Vita dukar utan fläckar, inga konstiga lukter, inga tiggare.

På eftermiddagen fortsatte vi tre med en egen sightseeing i New Delhi i en motorrickshaw. Vi besökte India Gate, Parlamentshuset, ett hinduiskt Shiva tempel.

07:15 Taj Express

På morgonen var det dags att lämna Delhi. Vi skulle rundresan och första stoppet var Agra med Taj Mahal och fort. Vi gick upp tidigt för att hinna med morgontåget ”Taj Express”. Vi tog taxi från hotellet genom en stad som höll på att vakna upp, gatorna var nästan tomma. Människor låg fortfarande och sov längs gatorna. På järnvägsstationen möttes vi åter av den indiska trängseln.

När vi lastat av vårt bagage på hotellet, så samlades hela gruppen för avfärd mot röda fortet. Ett stort och vackert fort, bättre bevarat än det i Delhi. Från Fortet har man en mycket vacker vy mot Taj Mahal.

Taj Mahal
Taj Mahal tidigt på morgonen.

Taj Mahal

På eftermiddagen besöker vi Taj Mahal, jag går runt och tittar en timme på denna vackra byggnad tillsammans med några tusen andra.

Nästa morgon är det några av oss i gruppen som går upp halvsex och går in när de öppnar vid soluppgången. Det är mörkt och dimmigt man kan inte se Taj Mahal. Vi är ett tiotal västerländingar som står där stilla och tysta.
Vi ser på när Taj Mahal långsamt träder fram ur dimman och hur hennes skönhet sakta avslöjas. Hur dimmslöjan sakta försvinner och det varma morgonljuset tränger igenom och värmer, en sagolik stund.

Buss

På förmiddagen ska vi åka vidare mot Rajasthan med lokal buss. Vi kommer en halvtimme innan bussen ska gå från Agras busstation. Vi lastar upp våra ryggsäckar och väskor på taket innan vi går på denna skraltiga Tata buss. Den hade helt klart platsat i en Mad Max film.
Bussens säten var gjorda för indier. Jag och en australiensiska sätter oss på en rad avsedd för tre, men hur någon mer än vi två ska få plats förstår jag inte.
Bussen fylls sakta på och det blir trängre och trängre. När vi lämnar Agra 15 minuter försenade, är vi inte längre två som sitter i sätesraden, vi har på något vis blivit fyra. Hur detta är möjligt förstår jag fortfarande inte. Men trångt är det när bussen lämnar staden och vi färdas ut i det indiska jordbrukslandskapet.  

Vid lunch når vi fram till Fatehpur Sikri. En liten stad där kejsare Akbar först byggde sin huvudstad. Men på grund av vattenbrist fick överge och bygga en ny huvudstad vid Agra.
Vi äter lunch och tittar på de välbevarade palatsen.

Fatrhpur Sikri
Fatehpur Sikri

Snöret

Människor vallfärdar hit för att knyta fast snören i moskén och önska sig saker. Den guide som visade oss runt berättade historian på dålig engelska, så jag fattade inte allt. Men man skulle i alla fall knyta fast ett snöre och önska sig en sak så skulle den gå i uppfyllelse. Sedan när önskningen gått i uppfyllelse så måste man återvända och ta bort sitt snöre. Och för de som inte kunde komma och ta bort sitt snöre så hade den helige gubbe som skötte om det hela, startat en service på Internet som man kunde surfa till!
Jag fick mitt röda snöre, tolfte raden uppifrån tolfte raden in i marmorgallret, där knöt jag fast snöret och gjorde min önskning.

Vi fortsätter vår färd och korsar gränsen till Rajasthan och på eftermiddagen når vi fram till Bharatpur och fågelreservatet Keoladeo Ghana.
Vi skyndar oss och gör en tur i parken med cykelrickshaw för att se det storslagna fågellivet, storkar örnar sjöfågel. Parken är en helt konstgjort våtmark som används som jaktpark för maharadjan men som nu har blivit nationalpark. Förutom fåglarna finns hjortar och antiloper men också en ensam tigrinna. Vi stannar i parken och tittar på den vackra solnedgången innan vi lämnar parken.

På kvällen firar vi den hinduiska helgen Divalli, vi dansar med personalen på hotellet till indisk popmusik. Vår reseledare Stephanie blir barn igen och smäller smällare och raketer. Det lyser i ögonen på henne när hon smäller av ett enormt smatterband.
Palatset i Deeg

På morgonen tar vi lokalbussen till staden Deeg. Vi kommer till stadens busstation som ligger i utkanten av den lilla staden. På vägen till palatset stannar vi vid en indiskt chai fik. Jag dricker min första mugg chai te. Det söta kryddade teet serveras i små muggar gjorda av bränd lera. Man ska tydliggen slänga bort muggen efter att man druckit ur, men nej det här blir nog min första souvenir från denna resa.
     
Palatset är omgjort till museum och ligger vackert i en grön park. Maharadjan som bodde här var tydligen mest känd för att vad han gjorde när han blev illa behandlad av en Rolls Royes bilförsäljare i London. Han köpte några RR som han skeppade hem till Indien och använde som sopbilar!! Blev visst något diplomatiskt trubbel, fick tydligen sluta med det. Om det är sant? I palats museet fanns möbler och annat bland annat en enorm silversäng.
Sedan blir det picknick i parken innan vi åker jeep tillbaka till hotellet i Bharatpur.

Ranthambore

På morgonen är det tåg mot Sawai Madhopur och nationalpark Ranthambore. Redan på eftermiddagen var det dags för safari i parken. Vi åkte i en öppen lastbil upp mot entrén till parken som låg i dalen under det fort som gett namn till parken. Parken hade tidigare varit ett jakt reservat för maharadjorna i Jaipur men var nu en av parkerna i projekt tiger.

Parken har ett vackert landskap med sjöar och skogs beklädda kullar. Längs stränderna och i sjöarna finns massor av Axis och Sambar hjortar, vildsvin, langurer och krokodiler . Men var är tigern? Vi åker kring sjöarna någon timme längs dammiga småvägar. Sedan bär det upp på de högre kullarna, landskapet blir torrare och djuren blir färre. Där! Där! vad är det? En indisk gazell… tydligen väldigt ovanlig, men ingen tiger.

Vi lämnar de höga kullarna och färdas ner i en floddal. Där står en jeep parkerad med några indier som viftar frenetiskt. Vad har hänt? tiger? En tiger har tydligen dödat en Axishjort som den har släpar in i det höga gräset. Vi stannar och alla ställer sig upp och tittar på gräset. Allt fler bilar kommer alla parkerar och kameror, kikare tas fram all uppmärksamhet mot det höga gräset. Minuterarna går tio… femton… tjugo… vad är det här för skämt? Ja jeepen med de viftande indierna har försvunnit… 25 minuter… Det rör sig i gräset!! En tiger!! En tiger!! Ut ur gräset kommer en vacker tigrinna ut, sakta går hon fram mot vattnet, ägnar inte sin nu stora publik en blick. Hon lägger sig ner och dricker och sedan börjar hon tvätta sina tassar.

Tiger
Tiger i Ranthambore NP

Eter 20 minuter måste vi åka så att vi hinner ut ur parken innan den stänger. Chauffören kör fort men plötsligt stannar han. Han har hört en Sambar hjorts varningsläte. Alla i bilen sitter och lyssnar, ja nu hör vi det och hjortens stampande. Där! Där borta! En tiger! Den kommer sakta gående ut ur skogen och följer vägen! Den passerar vår bil, två meter bort!
Åh vilken tur! Att få se två vilda tigrar!

Delhi Belly

På natten vaknade jag, då var det dags… Magsjuka! Det blev inte mycket sova denna natt. Morgonens safari fick jag skippa. Jag blev tvungen att vila. På eftermiddagen var det jeep färd till Bundi. Väl i Bundi fick jag träffa doktorn, amöba dysenteri.
Nästa dag blev jag sängliggande en dag på yoghurt och banan. Framåt kvällen hade medicinen gjort sitt och jag började känna mig bättre. Så jag följde med till det gamla palatset och tittade, sedan skippade jag rundvandringen i fortet. 

Maharadjans palats

Vi fortsätter söder ut genom Rajasthan vi ska bo i ett palats som är omgjort till hotell. Jag får ett vackert rum med en enorm säng. Kate Moss hade tidigare bott på hotellet… så nu har jag faktiskt legat i samma säng som henne… fast vid olika tillfällen…

Kvinnor som hämtar vatten.
Kvinnor som hämtar vatten.

På eftermiddagen gör vi en ”bysafari” tillsammans med maharadjans son. Vi åker jeep till småbyarna i området. Vi hälsar på människor och få se hur de lever, men det känns ganska konstigt, inte ett möte på lika villkor.
På kvällen är det maskerad alla utom jag har sytt upp indiska kläder. Efter som jag varit sjuk har jag inte kunnat få några kläder uppsydda men jag har köpt 5 meter tyg till en turban som en i personalen hjälper mig vira ihop. Några danserskor uppträder och dansar rajasthanska danser.

På morgonen lämnar vi lyxen och beger oss i jeepar mot den närbelägna staden Chittorgarh med Indiens största fort. Vi spenderar hela förmiddagen i fortet och ser tempel och det vackra Segertornet.

Indisk genialitet

Lunchen äter vi tillsammans på en restaurang. Rob en pensionerad polisman från Australien går noga igenom notan när den kommer in. Priserna som står på notan stämmer inte med priserna i menyn. Det skiljer några rupier, kanske femtio öre. En lång diskussion bryter ut. Kyparen går iväg och börjar diskutera med sina kollegor. Efter en liten diskussion verkar de komma fram till en lösning. Kyparen kommer fram och tar fram en penna och ändrar priserna i menyn så att de stämmer mot de priser de skrivit på notan! Indisk genialitet! Rob inser att han är besegrad och betalar notan.
Efter lunch börjar en långfärd i bil till den staden Pushkar.

Pushkar
Pushkar vid solnedgång

Vi anländer till staden på kvällen. I Pushkar ska vi bo i tre nätter vi har inget program utan man kan göra sina egna saker vilket känns skönt efter att så mycket gjorts tillsammans med hela gruppen. Jag går runt staden och tittar på livet, en massa hippisar, sadus, och israeler. Det är några dagar innan den stora kamelmarknaden ska börja och det är mycket liv och rörelse i denna lilla stad. Staden är byggd kring en liten helig sjö och ett Brahma tempel i staden.
I staden hittar jag min första indiska pizzeria, åhh va gott det var efter all indisk mat.

Efter ett skönt break från gruppen börjar åter resan. Med tåg åker vi till den rosa staden Jaipur, Rajasthans huvudstad. Så rosa tycker jag nog inte att den är mer terrakotta färgad. Här skulle vi bo på samma hotell som Prins Charles och lady Di bott på, jag såg fram emot lyxen igen. Men det rum bakom receptionen som jag fick, var utan fönster med en stenhård säng och definitivt indiska dofter på toaletten. Men jag hade tur jag hade inga döda råttor på rummet vilket andra lyckades få.

Bollywood och ett slag i ansiktet

På kvällen är det dags för Bollywood movie. Vi går genom staden till en enorm biograf. Biografen är oerhört lyxig, mjuka sköna säten, minst lika bra som någon biograf jag varit på i Sverige. Vi ska se filmen Ashoka. Historien bygger på Kejsare Ashokas liv som erövrade stora delar av Norra Indien med våld för att sedan ta avstånd från våld och bli buddist. Den kvinnliga huvudrollen spelas av den vackra Kareena Kapoor som jag genast blir betagen av.
Den actionfyllda handlingen bryts upp med skämt på hindi och konstigt infogade dans och sångnummer. Helt plötsligt stannar hela handlingen upp och alla börjar dansa och sjunga för att sedan sluta med sången och fortsätta med handlingen som om inget hänt. Medan biopubliken lever med klappar händerna… inte som att gå på bio i Sverige. Som alla Bollywood filmer var den tre timmar lång så mitt i var det en paus. Hälften av gruppen hade lämnat bion innan pausen och resterande gick i pausen. Så jag var ensam kvar, nja det var nog ett tusental indier också till andra delen av filmen. Jag tycker att de var duktiga att berätta en historia i filmen, utan att förstå ett ord hindi kunde jag ändå följa med i handlingen.

Sakta gick jag hem från biografen genom tomma mörka gator. En helt annan stad än de om dagen fyllda gatorna, inga tutande bilar, ingen trängsel. Där… där på gatan låg tre ungar och sov mellan två grisar för att hålla värmen. Efter den upprymda känslan av bollywood och lyx kändes det som ett slag i ansiktet, ett hemskt uppvaknande. De var inte tio år och de låg där på trottoaren. Tårarna kom, första gången på mycket länge...
Amberfort

På morgonen tog några av oss lokalbussen till Amber och det stora fortet där. Många hade fått nog av fort och palats. Fortet var mycket mäktigt och vackert och det var skönt att komma bort från trängseln i Jaipur.

Amberfort
Amberfort

Efter Jaipur var det buss tillbaka till New Delhi. Vi hade kommit halvvägs några skulle åka hem nya skulle komma. Stämningar var inte på topp, väl i Delhi åkte vi till Imperial Hotel för en riktigt lyxig avskeds lunch.

En fri dag i Delhi och ett nytt möte

Frukost på McDonalds, en McMaharadja med strips och cola! Sedan besök jag ett tråkigt museum och shoppade. Lunch åt jag sedan på Pizza Hut, samla kraft för nästa del av resan.
På kvällen var det sedan möte på hotellet med de nya deltagarna. En rolig engelsman Paul och en halvtokig ryss nja han bodde i Kanada, sedan några australiensare.  

Vi tog tåget österut längs till staden Lucknow. En vacker stad med mycket parker och vackra moskéer och palats. Staden spelade också en roll i ett uppror mot britterna och vi kollade in några ruiner från upproret. Utanför hotellet vi bodde på skulle polischefens dotter giftas bort, ett enormt bröllop, med hundratals gäster, fyrverkeri, orkester.

Varanasi – den eviga staden

Varanasi
Varanasi

Vi fortsatte med tåg mot Varanasi, en av världens äldsta städer. Tidigt den första morgonen i Varanasi tar vi en båt tur på Ganges. Vi ser när människorna kommer ner till floden och tar sina heliga bad. Vi åker förbi de ghats där liken bränns. Efter båtturen går vi sakta in mot staden längs de olika ghats som finns längs floden. Människor tvättar kläder och lägger dem på tork. På vissa platser ligger nya silkes saris på rad och torkar i solen på andra ställen ligger operationslakan och torkar. Sadus sitter och ber längs floden, människor badar. Ljud och dofter många intryck. Vi kommer fram till en av de platser där lik bränns. Vi sätter oss ner och tittar när liket från äldre man, då det försvinner i lågorna. Det känns väldigt naturligt. Känslorna är så många. Vi besöker ett hus där människor sitter och väntar på döden.

Kryddad mat

Vi går till en restaurang för att äta en gemensam lunch. Helt plötsligt stannar Paul engelsmannen upp och tittar ner i sitt glas och säger ”I wonder if there where more?”
Han tittar på en liten maggot som ligger i botten på det tomma juice glaset. Vi börjar undersöka maten lite nogranare, i riset kryper flera av riskornen runt. Vi tittar nog på den mat vi har på talriken, men av någon anledning fortsätter de flesta att äta mat, även jag, dock med viss försiktighet. Idag förstår jag inte riktigt varför.

Barnarbetare
Barnarbetare vid sin vävstol.

På eftermiddagen besöker vi ett muslimska områdena av staden. Vi gör studiebesök i en kooperativ som tillverkar silkes saris. I små mörka lokaler vävs vackra saris förhand av kvinnor och män men också barn. Vi pratar genom tolk med en liten pojke kanske lite äldre än tio år. Han hade tidigare varit barnarbetare och tjänat någon krona om dagen. Nu var han praktikant och tjänade inte ens hälften av det han tjänat tidigare. Det var bara betalningen som skiljde hans nu 12 timmar långa praktikpass från hans tidigare arbetsdag. Men barnarbetet var ju avskaffat och vi i väst kan vara nöjda.
 
Nästa dag är en fri dag i Varanasi. Jag vandrar runt på ghaterna och gatorna och suger in miljön, iakttar människor. På en ghat tränar det indiska landslaget i brottning, jag stannar upp och tittar på några matcher.

På kvällen samlas gruppen igen, vi har hyrt en husbåt som vi åker ut på Ganges i, en musiker spelar citar. Vi sjösätter små skålar med stearinljus i, som sakta flyter ner för floden som ett snöre av ljus i mörkret.

Den långa färden

Vid soluppgång reser vi från Varanasi i två jeepar. Vi färdas genom det platta jordbrukslandskapet mot Khajuraho. Efter många timmar färd ändras landskapet vi kommer in i skog med stora lövträd och landskapet blir kuperat. Plötsligt börjar vår jeep att hosta och stannar helt. De indiska chaufförerna mixtrar med motorn ett tag. Bilen startar igen, men efter en km är det stopp igen. Efter lite mer mixtrande kommer de fram till att det är soppa torsk. Vi blir stående mitt i skogen medan den andra jeepen hämtar diesel vid närmaste mack. Timmarna går och vi undrar om den andra jeepen också fått slut på bränsle. Men efter fyra timmars väntan kommer den andra jeepen tillbaka. Efter 14 timmar når vi fram till Khajuraho sent på kvällen.

Khajuraho
Tempel i Khajurahu

Det blir två lugna dagar i byn. Jag tittar på de vackra templen, blir inbjuden på Chai i ett hem, skriver mina vykort, shoppar lite. Några i gruppen blir matförgiftade och har det inte så roligt.

Biljett

Vi färdas vidare till Orcha med lokalbussen. Vi ska bo i tält så förväntningarna var inte så stora. Men vilka tält, egen dusch, satellit tv, tennisbana och swimmingpool, jag får leva lyxliv igen.
Vi besöker det palats som byggdes av den lokala maharadjan till en av modulkejsarna. Kejsaren bodde i palatset en natt. Orcha ligger vid en vacker flod omgiven av skog, gamla tempel.

Templen i Orcha
Tempel i Orcha

Vi besöker ett pappersbruk där papper tillverkas för hand av gamla tygrester och blir till vackra skrivpapper och anteckningsböcker.

Vi lämnar Ocha och åker ut på den Indiska landsbygden till en liten stad. Det finns två restauranger men bara en med meny på engelska. Byn ligger långt från alla turiststråk och vart man går så följs man av ett tiotal ungar. Inga som tigger efter pennor eller godis.

På kvällen har vi ett party för någon som fyller trettio, öl om man nu kan kalla det så, och en danserska som dansar indiska danser. Men under slöjan visar det sig senare vara en liten mustasch prydd indisk man. Tydligen är det betydligt billigare att hyra in män som danserskor än riktiga danserskor, halva priset, vilket fynd?

Hotellet är lite mystiskt, varje gång man duschar så får man en elektrisk stöt. Elektrikern visste nog inte riktigt vad han gjorde. Så det gäller att passa in dusch och tvättningarna till de många strömavbrotten.
Den första natten på hotellet vaknar jag av ett ryck mitt i natten. Ramadan har börjat. En böneutropare skriker ut sånger i spruckna högtalare, varför kan det inte vara strömavbrott när det behövs? Efter några timmars skrikande på högsta volym blir han tyst i femtiden på morgonen.

Under dagen går vi runt i staden och besöker skolor, tittar på jain och hinduiska tempel. Vi spelar cricket med några smågrabbar och har picknick vid en bevattningsdamm.
Kung av Indien

Klippmålning
Klippmålning

Vår arkeologi intresserade lokale guide har hittat några klippmålningar som sedan experter från Delhi uppskattat att vara 20-30000 år gamla. Han vill visa upp dessa målningar så vi hyr jeepar och åker till den by där målningarna finns.
Från byn vandrar vi ut i det karga landskapet till en liten flod och på klipporna ser vi dessa målningar. När vi kommit tillbaka till byn blir vi inbjudna på chai och får träffa människorna där. Senare blir det en uppvisning, bybor balanserar sängar på huvudena, kastar upp stora stenklot högt i luften för att sedan ta ner på bröstet som vilken fotboll som helst. En riktig cirkusuppvisning och jag känner mig som en kung.

Cirkus
Cirkus

Slutet av resan

Med tåg färdas vi åter mot Agra och Taj Mahal, för de nya som anslöt i Delhi är det något att se framemot. Själv känns slutet av resan nära och mentalt börjar man förbereda sig för avfärd hemåt, tillbaka till min verklighet. Efter stoppet vid Taj Mahal fortsätter resan tillbaka till Delhi, där det blir avskedsmiddag och sedan en dags shopping innan hemfärden.

Redan på planet hem saknar jag Indien. En månads resa i detta annorlunda, underbara och hemska land har förändrat mig.
Nu är det bara att försöka anpassa sig till Sverige igen.

Home - Images of the World