etiopien

Etiopien igen


Min förra resa till Etiopien var ju inte så lyckad så jag började förbereda en ny så fort jag kom hem. I Addis Abeba hade jag träffat Habtu en av många studenter som drömde om att bli researrangörer och tjäna pengar på turister. Han gav mig ett visitkort som jag hade kvar så jag kontaktade honom. Vi skräddarsydde en resa till stammarna i sydvästra Etiopien.

Nyår

Startade mitt i natten hemifrån till Arlanda vidare mot Frankfurt, där jag bytte till planet mot Addis Abeba. Planet saknade mediasystem så det blir en lång och tråkig flygtur till Addis med en mellanlandning i Sudan. Planet landade en timme försenat i Addis Abeba,
Habtu mötte mig på flygplatsen. Jag skulle bo på hotell Taito igen, Etiopiens första hotell över 100 år gammalt. Vi åkte till centrum, det var färgade ljus överallt och massor av folk ute och firade, det var nyårsafton i Etiopien, snart var det år 2001. För mig var det
en vanlig onsdag den 10 september 2008 några dagar innan jag skulle bli 40, men 7 år tillbaka i tiden ja inte helt fel.

Nyårsdagen2001

Vaknade tidigt i den hårda sängen på Taito hotell som byggdes 1898, ja så mycket renovering har nog inte gjorts, stampade på ett par kackerlackor innan jag gick och duschade. Det var en kall morgon i den högt belägna etiopiska huvudstaden så den varma duschen
kändes mycket lyxig. Åt frukost på hotellet innan jag mötte Habtu vid 10-tiden. Allt var stängt på nyårsdagen så Habtu tog med mig till den svarta marknaden för att växla pengar. Kursen var något bättre än i bankerna men bara någon krona per hundradollarssedel,
men de hade ju öppet. Habtu bjöd hem mig på lunch. Han bodde i ett litet hus med två rum, i det ena rummet fick en säng plats men inte mycket mer och i det andra en tv och några madrasser. Det hela kanske var 15 kvadrat eller något. På golvet var nytt grönt gräs
utlagt för att fira det nya året. Hans mamma och syster var på besök från Lalibela och hans flickvän var där. Det blev tibs med injara. Tibs är stekta bitar av getkött och injaran det etiopiska bröd som ser ut som en pannkaka och smakar lite sött. Till köttet serverades
en röd chilisås och yoghurt. Efter maten var det dags för en etiopisk kaffeceremoni. Hans flickvän rostade först bönorna för att sedan krossa dem och koka kaffet. Sedan var det min tur att dricka kaffet och man skulle dricka tre koppar kaffe för att det skulle föra
med sig tur. Från att bara ha druckit fem koppar kaffe på 40 år så var jag helt plötsligt uppe i åtta koppar, ja Etiopien är ju kaffets hemland.

Mot sydväst

Från början var det meningen att jag skulle ha en guide och chaufför med mig på turen. Men Habtu följde med som guide så då blev det helt plötsligt en kock som också skulle följa med, rena engelska överklassen på tur i Afrika.

 

Foto pengar!
Foto pengar till resan i södra Etiopien.

På morgonen när vi skulle resa söderut kom en gammal skruttig Toyota Landcruiser till hotell Taito för att plocka upp mig. Jag tvivlade på att vi skulle komma särskilt långt i den bilen. Ångrade mig att jag inte lagt mer pengar på bilen. Efter att ha fyllt bilen började första etappen till staden Jimma, en ren transportsträcka på bra asfaltsvägar. Efter en timmes färd krängde bilen till, punka! Snabbt byttes det trasiga däcket och vi fortsatte färden sydväst.

punka punka
Punka! efter en timmes färd...

Men snart krängde bilen till igen och vi åkte nästan av vägen. Punka igen! Nu åkte sista reservdäcket på, om man nu kan kalla det däck. Nästan allt gummi saknades och den vita väven under däckets gummi var framme runt om. Och vägen till Jimma som skulle vara den bästa vägen.

punka
Punka nr 2!

Vi kom fram till en liten stad där vi stannade vid ett litet hotell. Jag och Haptu åt lunch medan chauffören och kocken åkte iväg för att leta efter nya däck. Efter ett tag kom de tillbaka med två blankslitna däck. Vi fortsatte färden genom ett grönt landskap med små runda hyddor. Hyddorna saknade skorsten så röken sipprade ut genom grästaken. Vi åkte över en stor flod fylld med brunt vatten. Landskapet blev mer kuperat med dalar och branta kullar. Hyddorna låg tätt och man odlade bananer, papaya, majs och mycket annat. Vi nådde fram till Jimma alldeles efter solnedgången.

Landskap Hyddor

Cockroach Heaven

När jag gick ut för att äta middag glömde jag en brödbit på hotellet. När jag kom tillbaka hade kackerlackorna haft fest. En våldsekvens följde som ledde till 24 kackerlackors död.

kackerlacka

Vi lämnade Cockroach Heaven på morgonen för ytterligare en transportdag sydväst. Vi åkte mot Mizan Tefari som var målet för dagen. Den fina asfaltsvägen hade tagit slut och ersatts med en afrikansk grusväg. Toyotan höll en timme eller så innan den behövde repareras. Denna gång var det något med styrningen som gått sönder, det lagades snabbt av chauffören med en bit nylonrep. Lagningen höll en halvtimme innan det var dags för nästa depåstopp.

fel Grabb
Fel igen! och en liten gentleman i en av städerna vi åkte igenom.

Landskapet var fortsatt väldigt grönt och kuperat, inte alls så som jag föreställer mig Etiopien. Vart vi än kom blev jag uttittad, inte många vitingar som kommer
på dessa vägar. Vi åt lunch i en stad, tibs och injara. På eftermiddagen började det regna och vägen blev till en röd sörja. Färden mot sydväst gick långsamt och ibland sveptes vi in i de låga molnen. Regnet och åskan fortsatte hela eftermiddagen, vi kom fram till Mizan
Tefari till kvällen. Hotellet var fint, nybyggt och rent.

Suri

Vi lämnade Mizan Tefari tidigt på morgonen och fortsatte sydväst. Vägen var lite bättre än dagen innan och vi färdades genom tropisk skog och olika kaffeplantage. De alltför återkommande depåstoppen för Toyotan hade blivit rutin. Vi stannade i en liten stad för att
äta frukost eller brunch. Jag gick runt i den lilla staden och fotograferade lite innan vi fortsatte färden. Landskapet ändrades drastiskt och skogen ersattes med ett savannlandskap. Vägen blev smalare med ett grönt band gräs i mitten. Efter några timmar färd längs vägen
fick jag se de första hyddorna och människorna ur Suristammen. Kvinnor med läpplattor, så konstigt det ser ut, oj!

Surma eller Suri
Suri kvinna med barn.

Vi fortsatte genom några småbyar tills vi kom till Tulgit, en lite större by. Vi åkte till polisstationen som också är campingplats. Poliserna extraknäcker
som vakter och guider.

Donga

Nu var det dags att börja tälta, men inte fick jag hjälpa till med tälten inte. Så jag fick allt stå och titta på medan tälten sattes upp och allt lastades av bilen. Efter den sena lunchen skulle vi till ett donga-match. Först fick Habtu förhandla med polisen. Efter att de kommit
överens om pris och annat så började vi gå mot dongafältet Habtu, jag och våra två Kalasjnikovutrustade livvakter. Byn Tulgit ligger på en kulle omgivet av dalar grönt savannlandskap och bortom dalarna högre gräsbeklädda berg.

Vi gick nerför kullen och vadade igenom en liten bäck innan ett stort fält öppnade sig. Nakna män gick omkring med ljusa träkäppar, någon med en Kalasjnikov. Kvinnor och barn stod kring fältet i grupper och pratade. Vi letade upp en av hövdingarna för en av byarna som skulle kämpa i dongakampen. Nu började en ny förhandling med hövdingen. Först skulle det kosta 6000 Birr att få se kampen men Habtu förhandlade ner det till 600 Birr ungefär 500 kronor.

donga donga
Surma stammens donga.

Grupper av män gick i klungor byvis och peppade varandra. Kampen började några av männen började slåss.

Väldigt brutalt. Men innan kampen riktigt börjat öppnade sig himlen och regnet forsade ner. Åskan mullrade och alla försökte söka skydd under de träd som fanns runt fältet. I klungor stod vi och väntade på att regnet skulle sluta, efter en timme slutade det lika plötsligt som det börjat.

Strax efter började kampen igen. Männen samlades i stora cirklar och slogs man mot man med käpparna. Medan kvinnorna och barnen stod runtom och tittade på kampen. Några kvinnor sålde hemgjort öl till de som var runt fältet. När jag stod där kom några äldre kvinnor fram och började klämma på mig. De kände på nacken och pratade och skrattade, drog i håret på mina armar, mycket ovanligt då de inte har mycket kroppshår. Mina livvakter fick göra en insats och skingra kvinnorna. Donga kampen höll på en timme och segraren bars runt av de andra männen i byn. Några skott i luften för att fira segrarna.

Nästa morgon vaknade jag tidigt och fick gå ut i naturen och leta på en buske, då det inte finns några toaletter. Efter frukost åkte vi till några småbyar runtomkring Tuglit och
gick runt lite och såg hur de bor och lever. På eftermiddagen den dagen besökte vi en annan lite större by Kibish. Den ligger inte lika högt som Tuglit och direkt man kommer dit känner man skillnaden i temperatur, mycket varmare. Vi gick runt i byn under eftermiddagen.

Tredje dagen i Tuglit fortsatte vår tur mellan byarna på förmiddagen. På eftermiddagen blev det däremot lugnt då Toyotajeepen fick sig en genomgång och blev lite ompysslad. Jag tog mig mod och gick till duschen. Den bestod av ett rör som gick upp längs en vägg och var
böjt så att det blev en dusch. Den saknade dock väggar och något att skyla en blyg västerlänning. Men ja alla andra gick ju nakna, skönt att bli ren.

Wow!

Vi startade tidigt och den här gången fick jag hjälpa till med lite. Polischefen kom fram och började tigga lite och jag blev tvungen att ge honom en gammal t-shirt, han hade ju en Kalasjnikov. Vi återvände längs samma väg som vi kom genom savannlandskapet norrut. Vi mötte ingen på två timmars färd, men då efter nästa krök på vägen där mitt i vägen låg två geparder! De blev skrämda och sprang snabbt ifrån jeepen och försvann in i gräset. Vi åkte förbi där de försvann i gräset och stannade. Efter någon minuts väntan kom de ut ur gräset tittade på oss och lade sig ner igen på vägen. Det trodde jag inte att jag skulle få se och utanför en nationalpark också.

Geparder
Geparder åter vilande på vägen.

Vi fortsatte tillbaka till samma hotell i Mizan Tefari som tidigare.

Farangi! Farangi!

Jag gick runt och tittade på staden och staden tittade på den stora vita Farangin. Det började snart mörkna på himlen så jag fick skynda mig tillbaka till hotellet för att inte bli blöt. På kvällen började magsjukan och jag ville inte chansa så jag började äta alla möjliga piller mot maginfektioner, imodium och lexinor.

Cockroach Heaven

Nästa dag var ännu en transportsträcka tillbaka genom det gröna landskapet till Jimma och Cockroach Heaven. Medicinen hade börjat verka men jag chansade inte utan avstod från mat. Hotellet var sig likt och massakern fortsatte. 12 platta, hälften mot förra gången.

Mot lägre Omodalen

Transporten söderut fortsatte morgonen efter, men nu på nya vägar. Det gröna kuperade landskapet fortsatte och målet för dagen var Arba Minch som vi nådde efter 13 timmars bilfärd.

 

landskap landskap

Arba Minch

Arba Minch hade förändrats, fortfarande var det lätt att känna igen sig men många nya hus och affärer fanns. Vi bodde på ett nytt hotell, fina rum med tv. Ok det fanns bara två kanaler en etiopisk och en med engelsk fotboll.

Det var inte hundens, bockens eller kons dag.

Vi blev försenade i Arba Minch och lämnade staden först vid lunchtid. Nya förråd skulle köpas, pengar till chauffören skulle komma från Addis Abeba så att reservdelar skulle köpas. När vi åkte genom en liten by längs vägen så var det två hundar som bråkade, märkte nog
inte vår stora jeep. Inte den hundens dag…

I nästa by gick några getter över vägen… det började klia på getabockens ben, så han stannade plötsligt och kliade sig… oj vad han flög när hornet träffade jeepens kofångare…

I nästa by gick en massa kor på vägen, chauffören saktade in något. Han styrde jeepen på den sida av vägen som korna inte gick mot. Men en av korna fick för sig att byta riktning. Det kändes som det gick i ultrarapid men det fanns inget att göra. Kons huvud träffade kofångaren. Oj kon gjorde en volt i luften. Bakdelen landade på jeepen och tryckte in bakdörren.
Det var inte den kons dag, kanske inte chaufförens heller.

Vi stannade inte, Habtu och chauffören berättade sedan att det skulle bli tre dagars byråkratisk handläggning på polisstationen så det var tydligen bättre att smita. Inget jag bråkade om, då jag inte förstår varför korna skulle vara på vägen, och herdarna bara satt i diket utan att göra något för att flytta korna från vägen. Chauffören lugnade ner sig och inga flera djur fick sätta livet till.

 

Erbore
Erbore

Erbore

På vägen till Turmi stannade vi för att träffa Erborestammen, det blev ett alldeles för kort möte innan vi måste fortsätta. Vi kom fram till Turmi efter solnedgången.

Turmi

Första dagen i Turmi gjorde vi en utflykt till en Murulle en by där några ur Karostammen bor. Vi åkte tidigt på morgonen. Vägen var en traktorväg och vi kom fram efter ett par timmar. Det verkade vara en by som många besökte och det var mycket ”Photo! Photo! Photo!”.


Byn låg vackert på en höjd brevid Omofloden. Vi stannade ett par timmar i byn innan vi återvände mot Turmi.

 

karo
Karo

På eftermiddagen rymde jag och gick själv i Turmi, köpte lite Hamergrejor att ta med hem. När jag kom tillbaka till campingplatsen var jeepen borta. Var de ute och letade efter mig? De var ibland lite för överbeskyddande.

coca - cola Adda med en Highland

Hamer

Nästa dag ägnades åt Hamerstammen. Vi gick runt och tittade på en by på morgonen för att sedan gå in till marknaden i Turmi. Var på marknaden på förmiddagen och tittade på folklivet för att återvända till campingen för lunch och vila.

Efter lunchen gick jag tillbaka till marknaden och tittade.Efter ett tag så rymde jag med min lokala Hamerguide från Habtu igen. Vi gick för att se en koblödning,dvs när de tappar en ko på blod för att dricka. Det hela blev ett fiasko för Hamermännen som nog druckit lite för mycket vid marknaden.

Hamer
Hamer

Min lokala guide berättade att jag inte skulle säja något till Habtu om att vi varit på koblödning då han kunde råka illa ut. Habtu hade bestämt vilket program som skulle gälla. När jag kom tillbaka till campingen undrade Habtu vad jag gjort och jag sa att vi gick runt i byn och fotograferade. Han frågade om jag varit på koblödning, då fick jag dra en vit lögn och kontrade med att fråga när vi skulle besöka Bumestammen? I mitt ursprungliga program skulle jag besöka Bumestammen men jag hade insett att det inte fanns tid och möjlighet för det.
Habtu blev lite tyst.

Marknad igen

Nästa dag åkte vi mot Dimeka och marknaden där. På vägen besökte vi en Arbodi, en by på vägen där de gjorde krukor av lera. Det är de enda i Hamerstammen som gör krukor. Efter det besökte vi marknaden, den har förändrats sedan mitt förra besök två år tidigare. Kände
igen några runt marknaden. Men människorna har alltmer västerländska kläder.

kruka krukor
Kruktillverkning i byn Arbodi.

På marknaden köpte vi en get som sedan knöts fast på jeepens tak på ett av reservdäcken. Den stackars geten fick en hemsk sista resa till Turmi längs en guppig väg, för att sedan slacktas och bli tibs.

Dassanech

Sista dagen i Turmi blev det utflykt till Omorate och besök hos Dassanechstammen. När vi kom fram till floden var det mycket mer vatten än förra gången. Jag och Habtu tog en av de urholkade kanoterna till andra sidan av floden.

Dassanech
Dassanech

Byn hade ändrats mycket från mitt senaste besök, de hade byggt ett staket kring hela byn av akaciagrenar. De var väldigt jobbiga med ”Photo! Photo! Photo!”. Vi återvände till Turmi på eftermiddagen.

Evangadi

Tillsammans med några belgare åkte jag till en by en bit utanför Turmi för att se Evangadi, Hamerstammens nattdans. När vi kom dit skulle det ju först vara lite fest så en get leddes fram som två män ur stammen slaktade genom att sticka en kniv i bröstet på geten.
Blodet forsade ur geten och samlades upp i ett kärl för att bli mat. Geten flåddes, styckades och stacks upp på pinnar kring en eld för att grillas.

slakt slakt slakt
En get slaktas och blir fest mat

Dansen började, kvinnorna bildade ett led och männen ett annat. Det var en hoppdans inte så olikt Samburu eller Masaistammarnas dans. Efter dansen var det dags för festmåltiden. Getköttet skars i bitar, köttet hade blivit lätt grillat på utsidan men var fortfarande ganska rått och svårtuggat.

Den nya vägen

Det var dags att lämna Turmi och åka norrut mot Jinka. Arbetet med den nya vägen var i full gång ett stort sår genom landskapet. Utvecklingen är på väg till Omo-dalen, snart kommer nog dessa kulturer att förlora mycket av sin särprägel.

Den nya vägen
Skogen har röjts för den nya vägen till Dimeka.

I Key Afre stannade vi och åt frukost och tittade på Bennastammens marknad. Hamer och Benna är närbesläktade stammar, vissa menar att det är samma stam. Man kan tydligt se skillnad. Här har västerländska kläder gjort ett intåg och en del av kvinnornas smycken har försvunnit.

Efter någon timme fortsatte vi mot Jinka. Överallt byggde man på den nya vägen. Ibland är det EU, på andra delar finns kineser och även indierna bygger en del av den nya vägen. Vi kom fram till Jinka sent på eftermiddagen. Vi började leta hotell, det hade blivit något fel med bokningen och de bra hotellen var fulla. Men på Röda Korsets pensionat fanns det rum men inget vatten, men helt ok. Hittade bara två kackerlackor som snabbt blev platta. Hotellet var bekostat av svenska Röda Korset.

Röda Korsets Pensionat

Vid midnatt började bönerna, högljudda i dåliga högtalare. Hela natten höll bönerna på innan de slutade vid soluppgången. Vem f-n har hittat på att det ska vara böner på högsta volym hela natten.

Mago NP, Mursi och solsting.

Alla hade varnat för Mursistammen, hur aggressiva de är. Vi åkte från Jinka på morgonen för att besöka stammen och göra en safari i Mago NP där de bor. Det var en sval dag i Jinka men när vi kom in i Nationalparken och åkte nerför bergen mot Omo floden steg temperaturen snabbt .
På safarituren till parkens huvudkontor såg vi inte så många djur; några antiloper, dik diks och en lesser kudo annars var det tomt. Vi fick vänta vid huvudkontoret innan alla intyg var klara och vår väpnade eskort var klar. Jag kollade in ett gammalt vrak av en Volvo terrängbil 20 som
stod vid kontoret.

 

Mago NP Terängbil 20
En gammal skylt och en terängbil 20 får illustrera den nergängna nationalparken Mago.

Vi fortsatte sedan mot Mursistammen och temperaturen steg till över 35 grader och vattet började ta slut. Stammen var aggressiv men inte så som många beskrev dem. De ville bli fotograferade och tjäna de pengar de kunde få. Mötet var inte roligt men ändå lite intressant då de spökar ut sig med läpplattor och konstiga utsmyckningar. Frågan är hur mycket av smyckena som är till för turister. Det verkade som om pengarna från turister är mycket viktiga för dem som inkomstkälla.

Efter att fotograferat ett tag började jag känna av solen. Det var hemskt. Krafterna bara tog slut och jag blev tvungen att sätta mig ner och dricka vatten. Men det blev inte så mycket bättre. Kunde knappt gå, så vi lämnade Mursistammen tidigare än jag tänkt och återvände mot Jinka.

Mursi
Mursi

När vi kom tillbaka till Jinka bytte vi hotell och det blev en lång kall dusch och sedan sömn. Efter några timmars sömn bar det av till banken för att växla pengar så att man fick lite mer fotopengar. När vi gick tillbaka hade den ortodoxa etiopiska kyrkan börjat en ceremoni mitt i staden. Det var Meskel en högtid för hittandet av det sanna korset.

Präster i full högtidsdress med kors och rökelsekar, böner och sång. De religiösa ceremonierna avslutades efter solnedgång med en stor hög brasa mitt i staden.Hela natten höll bönerna på i de dåliga högtalarna, var vaken hela natten och steg upp med en förkylning och dålig mage.

Tsemai

Vi fortsatte resan och vi lämnade Jinka på morgonen för att återvända österut mot staden Konso. På vägen stannade vi i en Tsemai by. Först syntes bara människor i västerländska kläder men efter ett tag kom några barn och sedan några vuxna klädda i traditionella kläder. Det kändes som
de bytt om för att det kommit turister. Lite tragiskt att de inte behållit sin kultur, men vad kan stoppa utveckling.

 

Tsemai
Tsemai

King of Konso

Vi lämnade Tsemai byn och fortsatte mot Konso som vi kom fram till strax efter lunch. Vi gjorde ett besök hos kungen av Konso. Tittade på hans palats eller hydda, mycket intressant besök. Han var den 20:e generationen av kungar och hade 200 000 undersåtar.

King of Konso Old King
Kungen av Konso och den staty som rests till minne av den förra kungen.

Vi åt lunch på hotellet jag bodde på förra gången jag var i Konso. Tibs vad annars. Sedan åkte vi till ett annat hotell utanför Konso. Ahmed kocken lagade pasta med sardiner till middag. Tibs var jag trött på, pastan var ju ok. Ahmed gjorde ju sitt bästa.

Mot Yabelo!

På morgonen var det tidig avfärd mot Yabelo och Boranastammen. Först gick vägen genom ett bergigt och ganska torrt landskap för att sedan komma ner mot en platt torr halvöken. Här levde Boranastammen som är boskapsherdar.


Women in Yabelo

Vägen var bättre än tidigare och vi kom fram till Yabelo tidigt. Resten av dagen blev vila och en promenad i staden. På kvällen till middag blev det pasta, Habtu åt tibs och drack etiopiskt rött vin. Jag smakade det röda vinet som var sött som outspädd saft. Habtu driack vinet utspätt med Coca-cola!!!

Nästa dag åkte vi för att titta på en av Boranastammens sjungande källor. Varje klan i stammen hade grävt en djup brunn så att de kan ge sin boskap vatten under torrtiden. Den vi besökte såg mer ut som en gruva. Först var det en väg som var grävd ner i marken fem sex meter så att korna kunde gå i bredd två och två ner till en ho där de kunde dricka.


Nere vid hon var själva brunnen som mest såg ut som ett gruvhål. Männen klättrade ner på träd som användes som stegar. Själva brunnen var fyrtio meter djup. De bildade en kedja och började lyfta hinkar med vatten upp till vattenhon så att djuren kunde dricka, samtidigt sjöng de.

Vulkanen
Vulkanen med sin svarta sjö.

Vi stannade också till vid en gammal vulkan som de utvann salt ur. Kratern var några hundra meter djup och i mitten fanns en svart sjö där de utvann saltet. Jag orkade inte gå ner och titta då jag hade feber, så jag tittade från kanten av kratern på de små prickarna där nere i sjön.

Vägen tillbaka

Vi lämnade Yabelo på morgonen nu kändes det som resan var slut. Vi åkte norrut på huvudvägen mot Addis Abeba på asfaltsvägar genom ett kuperat och grönt landskap. Tidigt på eftermiddagen kom vi fram till den stora staden Awasa där vi stannade för natten.

Hämnden

Tillbaka i civilisationen var jag bara tvungen att ha en pizza eftersom dieten med pasta och tibs blivit tjatig. I restaurangen på hotellet låg en tryckt meny med bilder på massor av läckra pizzor. En pizza med oliver och skinka valde jag efter en stunds funderande, wow vad god den såg ut. Först ville de inte laga någon pizza i restaurangen utan erbjöd tibs eller möjligen pasta. Inte en chans då skulle det bli en annan restaurang. Helt plötsligt fanns alla råvaror men det skulle ta lite tid, den som väntar på något gott. Pizzan kom in efter trekvart, första tuggan, wow va gott!

Sen tittade jag på pizzan, matlusten försvann snabbt. Mitt i den smälta osten låg en självmordskackerlacka! Kackerlackornas hämnd!

 

Awasa
Kyrkan i Awasa

Awasa fishmarket

Den sista dagen på rundresan som Habtu ordnat besökte vi fiskmarknaden i Awasa. Sjön var inte särskilt stor men minst 30-40 fiskare försörjde sig på att fiska i sjön. De hade små träbåtar vilka de fiskade från med nät. Den fisk som fiskarna fick var en sorts vit fisk och en sorts mal. Det var svårt att förstå att denna lilla sjö kunde ha så mycket fisk. Efter morgonbesöket vid marknaden var det en kort sträcka tillbaka till Addis Abeba.

Addis Abeba – Hotel Taito

Jag blev avsläppt vid Taito igen. Detta hundraåriga gamla hotell med alldeles för dyra rum men med charm. Fick ett stort rum i den gamla delen av hotellet. Toyota Landcruisern hade gjort ytterligare en resa till Omo-dalen och lyckats ta sig tillbaka. Jag tog farväl av kock och chauffören gav dem den
dricks de skulle ha. På kvällen gick jag ner till restaurangen i hotellet och beställde en hamburgare och dessutom pommes frites och en sallad. Kvinnan i restaurangen tittade på mig och undrade om jag verkligen ville ha allt det här. Jo det ville jag.Efter en halvtimme kom en stor sallad in, strax följt av
en stor skål pommes frites. Sen kom ett fat med fyra hamburgare med en stor hög pommes frites i mitten. Ohh va mat! Mat för fler än en. Salladen, en del av pommes fritten och en av hamburgarna försvann men sen fanns det inte plats för mer. Gott var det i alla fall.

Shopping

Nästa dag kunde Habtu inte vara med mig så han skickade sin kusin Meseret Daniel. Vi gick runt och shoppade giraffer och andra prydnader på Churchill street och i Merkado. Många konstiga saker blev handlade.

 

Meseret
Meseret Daniels

Nästa dag visade Meseret mig runt på många av Etiopiens museer. Till skillnad från många
andra museer i Afrika fanns här mycket att se. Vad gäller andra afrikanska länder finns ju mycket av deras historia på British museum i London. Fick se avgjutningen av Lucy även om jag läst att riktiga Lucy var på pr-turné i Boston.

Avskedsfest

På kvällen åkte Meseret, Habtu och jag till en traditionell etiopisk restaurang som hade musik och dansuppvisning. Maten bestod av tibs men denna gång med en massa olika såser och tillbehör så det var helt ok. Habtu skulle flyga till Lalibela på morgonen med en annan kund så vi tog farväl.

Music

Hilton

Sista dagen var en slappardag, jag och Meseret åkte till Hilton och betalade så att vi fick bada i deras pool. En skön avslutning på resan innan det var dags att återvända till Taito för att packa och byta om innan det var tid att åka ut till Bole flygplatsen och återvända hem.
Etiopien ett jobbigt land att resa i men också ett av de mest intressanta länder jag varit till och som jag förhoppningsvis kan återvända till.

 

Home - Images of the World